För en som inte kan indian språk:

Ta Tongka betyder, buffel. Vilket kanske inte är så smickrande egentligen. Men jag tycker i alla fall inte att han ser ut som en buffel. Vad tycker ni?   

(Fortsättning...)

Nu va det dags att släppa ut Totto till sina blivande kompisar i lösdriften.

Vi bestämde att han skulle ställas i rundkorallen, så att dom kunde kika på varandra på lite avstånd till en början.

Nyfikna allihop spande de in varandra. Efter ett tag tyckte vi att det va dags att släppa ihop dom. Och det gick toppen.

Nu väntade massor av kärlek, borstning, träning, promenader, mys och massa mer.

Detta är bara början på mitt och Tottos liv ihop. Fortsättning föjler...

    Min fina prins!

(fortsättning...)

Lastad och klar. Nu va det ca 3mils färd till inackoderingsstallet där min nya häst skulle stå på lösdrift i. På vägen började jag fundera på ett smeknamn till Ta Tongka. Tänkte att det vore ganska jobbigt att ropa: -TA TONGKA! , i hagen, och på västgötska dessutom. (Det hade säkerligen inte blivit någon hitt.)

Jag ville att han skulle ha ett på smeknamn på T så att det ändå hade en sammanhang med han riktiga namn. Och efter en kort stund kom jag på vad han skulle kallas, kort och gott: Totto!

Äntligen framme! Denna känsla kan jag nog inte beskriva i ord. Känslan att lasta av sig egna ny blivna häst på gården, är en känsla som edast dom som upplevt detsamma kan förstå. Han är BARA min!

Jag va ganska nervös, just det här med att lasta ut honom. Jag hade nämligen nyligen varit med om en häst som kastade sig ut bakåt så att bommen utlöstes och hästen skadade sig. Och det va ju inget man ville vara med om igen, aldrig någonsin.

Jag gick in till Totto i fram och pratade lugnt med honom. Pappa fällde ner rampen och tog bort bommen i bak. Jag tog försiktigt på Tottos bog och sa: - Backa. Men han stod kvar. För att absolut inte hamna i samma panik situation som jag en gång tidigare varit med om, beslöt jag mig för att slänga grimskaftet över halsen på honom, och jag gick runt ut och ställde mig nedanför rampen och kallade föriktigt på honom. Han stod kvar, och norpade lite hö ur höpåsen. Jag kallade på honom igen, och då bestämde han sig för att komma. Sakta och säkert tog han steg för steg bakåt och stannade fint utanför. Kom ihåg att detta var första gången i Tottos liv som han åkte transport. Helt paffa stod vi där och han lät sig fångas av oss.

Nu va det hagen och hans nya kompisar i lösdriften som väntade.