Monty Roberts var nyligen i Flyinge och höll en clinik. Där reds det in en häst som ingen vågat rida in pga. att den bockade och sparkade bakut så mycket. Det va en häst som inte gick att lasta, ägaren hade gått med hästen till Flyinge, men de kunde åka transport tillbaka hem.

- Skandinavien är världsledande på våldsfri hästhantering. England och Tyskland börjar närma sig medan södra Europa och inte minst vi i USA har en lång väg att gå, tyckte Monty.

Vilket är väldigt kul att höra, men ändå skrämmande. Man har ju sett mycket även i Sverige, hur är det då i södra Europa?   

Läs hela artikeln här --> Monty

Igår va vi på Jultorp, som jag skrev om igår. Men senare åkte även jag, Johanna Pettersson och hennes sambo Johan och testade hästen igen som hon har kikat på. Vi åkte till Habo där vi skulle testa hästen lite mer ordentligt, även ta ett skutt.

Sist vi va iväg och Johanna red så va det isfläckar och marken va frusen. Så hon kunde bara testa hästen i skritt och trav på en stor volt. Sen red hon ut en sväng medans vi gick brevid. Men hon ville testa galoppen och ett litet skutt innan hon bestämde sig för om hon skulle ha hästen eller inte.

Hon kom med transporten. Hästen stod lugnt och stilla inne, och gick varsamt bakåt när ägaren bad den att backa. Ägaren hade själv lastat och åkt iväg med hästen. Hästen lastar sig själv och kan även stå på transporten i flera timmar på tävlingsplatser.

Denna dag va det även min tur att testa hästen. Det va fyra ponnyryttare inne i ridhuset när vi kom. Men ridhuset är stort, så det märktes inte av. Jag träffade även Madde som jag inte sett sedan jag gick på ridskolan i Töreboda när jag va liten, samt hennes dotter. Dom båda kände igen mig. Kul!   

Jag hoppade upp på hästen. Den är pigg, men super snäll, reglerbar och helt orädd. Alla ponnysarna gick ut en efter en, och tillslut va vi ensamma i ridhuset. Hästen brytte sig varken om dom andra hästarna, och gjorde ingen grej av att vara själv heller.

Jag kom fram i galopp och efter jag hade galopperat ett tag, saktade jag av till trav och kom mot ett litet skutt. Hästen skuttade över utan att blinka.

Jag kom i båda varv. Sedan frågade ägaren om hon skulle höja. Det går bra sa jag, jag är inte direkt höjdrädd, även om jag sitter på en helt ny häst.

Jag vet faktiskt inte vad hindret låg på, men kanske 80, något sånt. Jag fattade galopp och kom på hindret från båda håll. Helt odramatisk och okompliserat. Jag styrde mot hindret med hjälp av endast skänkeln, och hon la sig helt rakt, hoppade av när det passade och galopperade sedan rakt fram efter hindret. Man kände sig hur trygg som helst!

Nu va det Johannas tur. Hon hoppade upp, red i alla gångarter och tog ett litet skutt från båda hållen. Johanna såg nöjd och tillfreds ut. Det syndes på henne hur avslappnad hon va. Det såg trevligt ut för både ryttare och häst. Efter ett tag travade Johanna av hästen på lite längre tygel. Och sedan saktade av till skritt och hoppade av för att skritta av för hand.

Hon sa med en gång att hon tycker om hästen jätte mycket, och att hon vill ha henne med sig hem. Båda är överens!

Till sommaren plockar Johanna med sig Xerxes och Karitza till sin gård på landet.   

Tror det blir hur bra som helst!

Karitza på tävling:

I vår trädgård!