sofiastotto

Alla inlägg under april 2013

Av Sofia Lindström - 16 april 2013 21:05


Ridit mer än vanligt det senaste, vilket har lett till smått träningsvärk här och där!   


Igår red jag Totto. Red ut en sväng, och jag bestämde mig för att vara helt avslappnad hela turen, även om vi va på platser där vi inte brukar vara och även helt nya platser. Turen gick super bra! Även om han kollade på lite saker så skötte han sig fint, och lyssnade på mig! Helt underbar uteritt.


Idag red jag Mimmi. Hon knallade på så fint till en början.. Red på helt lång tygel iväg på grusvägen, och mot samma runda som jag och Totto ridit dagen innan. Vi mötte en som kom gåendes, Mimmi kikade till men gick sedan frammåt i en härlig skritt. Vi passerade som inget hade hänt och fortsatte bort mot skogen. När Mimmi ser ett rör som är vid sidan av vägen, stannar hon och vill vända hem. Jag va vrål bestämd och tyckte inte alls att det va en bra idé att vända hemmåt än. Efter en hel del "bråkande" så beslöt jag mig för att hoppa av. Det är en bestämd dam jag har.. Har hon bestämt sig för att inte gå förbi, så är det inte lätt att lirka sig ur situationen.


Jag hoppade av och gick bort mot röret. Det gick fint och hon hängde med mig samtidigt som hon "snorkade" (lät) sig lite. Jag använde röret för att hoppa upp igen. Mimmi va med mig, med jag kände ganska snabbt att hon va sugen på att vända hem igen. Nu såg jag ingenting och tyckte att hon va dum som förstörde våran mysiga tur.


Men när jag kikade lite nogrannare och längre fram, så va det ett rådjur som hade parkerat mitt på vägen. Inte konstigt att Mimmi betedde sig som hon gjorde. Jag gjorde en stor volt och vände sedan hem igen.

Jag valde att ta en väg som va "offroad" då jag ville få ur henne energi. Hon tog sig fram som en skogsmaskin. Hahaha..


På grusvägen hem mötte vi en bil med släp som skramlade, och det brydde hon sig inte om. Även en vanlig personbil passerade oss utan problem. Trafiksäker i alla fall.   

Tog lite trav på grusvägen och red lite skolor, sen skrittade vi hem.



Jag tog sedan Totto på en promenad. Och ingen va gladare än han. Ni skulle se honom när vi promenerar, han gungar med huvudet och slickar sig runt munnen, samtidigt som han har stenkoll på mig. Vi gick förbi korna, men dom va en bit ifrån, så Totto brydde sig inte om dom.

Sen gick vi ner och över ett dike för att sedan landa på åkern. Totto va inte helt övertygad om han skulle ta sig över diket, eller hur han skulle göra. Men lite övertygande från mig så tog han ett jätte skutt och pep av lycka när han väl landat på gärdet. Han studsade även runt och stod på bakbenen två gånger. TOK! Hahaha..


Lite längre bort valde jag att gå upp från gärdet då det va relativt blött där. Jag såg ett dike som det va liiite vatten i, så jag gick upp där. Även här tvekade Totto lite grann, men inte lika mycket som diket innan. Totto tog det som ett terränghinder, det blev som en bank med en trappa uppåt. Han skuttade som en kanin och gjorde ett litet glädje skutt när han landade på grusvägen. Hihihi... Min söta lilla bäbis.

Sen sprang vi lite och Totto bara njöt. Tänk vad en liten promenad kan göra en häst så glad!   

Sen fick han gå över en presenning och upp på en lastpall med båda frambenen. Lätt som en plätt!



Helt slut efter dagen, men nöjd!   


Hhahaha, en "kli" galen Mimmi:

 


 

Av Sofia Lindström - 15 april 2013 13:21


Monty Roberts var nyligen i Flyinge och höll en clinik. Där reds det in en häst som ingen vågat rida in pga. att den bockade och sparkade bakut så mycket. Det va en häst som inte gick att lasta, ägaren hade gått med hästen till Flyinge, men de kunde åka transport tillbaka hem.


- Skandinavien är världsledande på våldsfri hästhantering. England och Tyskland börjar närma sig medan södra Europa och inte minst vi i USA har en lång väg att gå, tyckte Monty.


Vilket är väldigt kul att höra, men ändå skrämmande. Man har ju sett mycket även i Sverige, hur är det då i södra Europa?   


Läs hela artikeln här --> Monty

 


 



Av Sofia Lindström - 15 april 2013 09:42


Igår va vi på Jultorp, som jag skrev om igår. Men senare åkte även jag, Johanna Pettersson och hennes sambo Johan och testade hästen igen som hon har kikat på. Vi åkte till Habo där vi skulle testa hästen lite mer ordentligt, även ta ett skutt.


Sist vi va iväg och Johanna red så va det isfläckar och marken va frusen. Så hon kunde bara testa hästen i skritt och trav på en stor volt. Sen red hon ut en sväng medans vi gick brevid. Men hon ville testa galoppen och ett litet skutt innan hon bestämde sig för om hon skulle ha hästen eller inte.


Hon kom med transporten. Hästen stod lugnt och stilla inne, och gick varsamt bakåt när ägaren bad den att backa. Ägaren hade själv lastat och åkt iväg med hästen. Hästen lastar sig själv och kan även stå på transporten i flera timmar på tävlingsplatser.


Denna dag va det även min tur att testa hästen. Det va fyra ponnyryttare inne i ridhuset när vi kom. Men ridhuset är stort, så det märktes inte av. Jag träffade även Madde som jag inte sett sedan jag gick på ridskolan i Töreboda när jag va liten, samt hennes dotter. Dom båda kände igen mig. Kul!   


Jag hoppade upp på hästen. Den är pigg, men super snäll, reglerbar och helt orädd. Alla ponnysarna gick ut en efter en, och tillslut va vi ensamma i ridhuset. Hästen brytte sig varken om dom andra hästarna, och gjorde ingen grej av att vara själv heller.

Jag kom fram i galopp och efter jag hade galopperat ett tag, saktade jag av till trav och kom mot ett litet skutt. Hästen skuttade över utan att blinka.


Jag kom i båda varv. Sedan frågade ägaren om hon skulle höja. Det går bra sa jag, jag är inte direkt höjdrädd, även om jag sitter på en helt ny häst.

Jag vet faktiskt inte vad hindret låg på, men kanske 80, något sånt. Jag fattade galopp och kom på hindret från båda håll. Helt odramatisk och okompliserat. Jag styrde mot hindret med hjälp av endast skänkeln, och hon la sig helt rakt, hoppade av när det passade och galopperade sedan rakt fram efter hindret. Man kände sig hur trygg som helst!


Nu va det Johannas tur. Hon hoppade upp, red i alla gångarter och tog ett litet skutt från båda hållen. Johanna såg nöjd och tillfreds ut. Det syndes på henne hur avslappnad hon va. Det såg trevligt ut för både ryttare och häst. Efter ett tag travade Johanna av hästen på lite längre tygel. Och sedan saktade av till skritt och hoppade av för att skritta av för hand.


Hon sa med en gång att hon tycker om hästen jätte mycket, och att hon vill ha henne med sig hem. Båda är överens!


Till sommaren plockar Johanna med sig Xerxes och Karitza till sin gård på landet.   


Tror det blir hur bra som helst!


Karitza på tävling:

   


 

Av Sofia Lindström - 15 april 2013 09:35


I vår trädgård!   


 


 

Av Sofia Lindström - 14 april 2013 15:21


Idag har jag, Elin och Marja varit på Jultorps ranch. Där visade dom ridning på NH vis.

En tjej red i bara halsring på en islandshäst, och hon red in i en transport, hoppade över tunnor och gick upp på en lastpall med ryttaren på. De släppte även in ett stort gäng hästar och förklarade lite om var och en, då dom va till salu. En härlig flock som fick springa som dom ville. Alla tre hittade favoriter bland dom.   

Sen fikade vi och kikade på hästarna i hagen.


Mycket trevlig dag!


Här kommer ett gäng bilder som beskriver dagen:


           


 







Av Sofia Lindström - 13 april 2013 21:36


Idag fick en häst spel när en bil passerade. Föraren körde långsamt, men det hjälpte inte tyvärr..


Hästen fick bara ett par rivsår och ryttaren klarade sig oskadd, dock chockad över händelsen.


Kör långsamt när ni passerar en häst. Det är det säkraste sättet, sen kan olyckan ändå vara framme. Men bättre att ta det säkra före det osäkra!


 

Bilden är lånad från Facebook.


 



Av Sofia Lindström - 13 april 2013 12:37


Hästhållning – från spilta till Active Stable

 

I Sverige har hästar traditionellt hållits i spilta. Det innebär att
de står fastbundna mot en vägg
och har väggar på vardera sidan om sig.
Numera är det vanligare med boxar, där hästarna inte står upp
bundna utan är instängda i en box på cirka tre gånger tre meter. En
häst som står i stall, antingen i en spilta eller i en box, har en starkt
begränsad rörelsefrihet. Förutom att hästen har ett beteendemässigt
behov av att röra sig är hästens kropp inte anpassad till att stå stilla
under många timmar i sträck.
 
Det senaste i svensk hästhållning är lösdriftssystemet, som om det
sköts väl har bättre förutsättningar att ge hästarna ett mer naturligt
liv. Den traditionella lösdriften innebär att hästar går dygnet runt
i hage med tillgång till en ligghall. Numera finns det lösdriftsystem
med tekniska lösningar, som bland annat möjliggör individuell ut
 
fodring. Ett exempel är ”Active stable” som ursprungligen kommer
från Tyskland och har blivit allt mer populärt i Sverige.
 
Genom att ha vatten, olika foderstationer och ligghall på olika ställen,
rör sig hästarna mer än om allting är på samma plats. I anslutning till ett
dränerat markområde kan sedan större hagmarker finnas, som kan
öppnas när det är bra markförhållanden. Det är viktigt att marken
dräneras och hårdgörs för att få en bra lösdrift. Blöta och leriga
marker kan leda till att hästar får problem med röta i hovarna.
 
 
I träning av unga hästar har det visat sig att den sociala miljön har
stor påverkan. I en studie på hästhållning och träning jämfördes hästar
som alltid hölls ensamma med hästar som hölls i grupp dygnet runt.
 
 
- Det visade sig att de som hölls i grupp gjorde större framsteg under
träning jämfört med de som hölls ensamma. De senare bet dessutom
sin tränare mycket oftare jämfört med dem som hölls i grupp. -
 
 
 
 
 
 
 

Av Sofia Lindström - 13 april 2013 09:28


Usch, jag drömde en mardröm inatt..


"Totto fastnade med halsen så han fick världens svullnat vid strupröret. Jag tjöt så tårarna bara forsade och jag kunde knappt prata. Jag fick tag på en vetrinär (som va norska) och hon kom relativt snabbt.

Hon behandlade Totto och gav honom smärtstillande och någon spruta.

Jag fick sedan sticka Totto med nålen i flera dagar efter. Jag drömde att andra gången jag skulle sticka honom så blev det fel hela tiden, så jag fick sticka honom massor av gånger innan jag fick nålen rätt. Jag tyckte såå synd om honom.

Folk runtomkring tyckte att jag överdrev med att vara så ledsen för att han va sjuk. Det va ju "bara en häst" enligt deras mening. Men NEJ det är det inte, det är inte "bara en häst". Jag blev så förbannad och frustrerad och försökte med allt vad jag kunde att förklara för folket hur mycket han betyder för mig. Men det nådde inte fram.."



Jag tycker det är jobbigt att ens tänka på att han skulle kunna bli sjuk, eller om jag skulle bli dålig och inte kunna ta han om mina hästar. Vad skulle jag göra då?

Jag har försökt att förklara för många hur mycket hästarna betyder för mig (speciellt Totto) men jag lyckas inte riktigt få fram det jag vill, det blir inte så tydligt som jag skulle vilja kunna uttrycka mig. Någonstans inom mig så tycker jag nog att det är jobbigt att inte folk förstår mig. Förstår min känsla till djuren. Och det är väl därav jag drömde en sån knepig dröm..



 

Jag älskar dig, så att det gör ont.   

 




Presentation


Jag heter Sofia och är hästtjej sedan liten! Här på bloggen kommer jag att skriva om mitt liv och min livskamrat, Totto. :)

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18
19
20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< April 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS


Skapa flashcards