Från HNS:
- Lösdrift medför sannolikt väsentligt lägre driftskostnader och skapar större möjligheter för fler att äga och hålla häst. Från Hästnäringens Nationella Stiftelse (HNS) ser vi att det krävs mer kunskap och praktiskt erfarenhet för att den här typen av hästhållning ska får större spridning i Sverige.

Till hösten beräknas totalt 100 hästar släppas in i tre olika anläggningar för lösdrift på Flyinge, Strömsholm respektive Wången. HNS och Hästnäringen Riksanläggningar har ingått avtal med HIT Active Stable om att bygga ett lösdriftssystem på respektive anläggning. Avsikten är att så identiska hästgrupper som möjligt skapas på respektive anläggning, varav en hålls i Active Stable och den andra i traditionella stallmiljöer. Forskarna kommer att göra en utvärdering av hästgrupperna och då titta på bland annat luftvägar, matsmältning, rörelseapparat, psykisk hälsa och kombinerar dessa resultat med en analys av ridbarhet, hanteringsmoment kring ridning/körning och hästens utveckling.

Under 2012 drev HNS projektet Hållbar och Rationell Hästhållning med syftet att skapa bättre förutsättningar för hästhållning för både häst och människa, och inte minst se på hästhållning ur ett företagarperspektiv.
Tack vare projektet vi drev förra året har vi en bred kunskapsbas inför det arbete som vi nu sätter igång, säger Kees de Jong (affärsområdeschef)

– I dag är det närmast självklart att unghästar skall växa upp i flock utomhus, men sedan stallar man in dem. Jag tror att den enskilt största insatsen för att få friskare och hållbarare sporthästar är att låta dem få frisk luft och rörelsefrihet dygnet runt, även som vuxna. Ur hästens perspektiv kan det inte finnas någon nackdel med att få fortsätta vara i en utemiljö där den kan vandra ett antal kilometer per dag utöver ordinarie träning, säger Per Michanek som arbetar vid Flyinge och är en av forskarna i projektet.

Vad är egentligen en hovböld? 

Jo det är en infektion som kommit in i hovens läderhuden. Bakterierna kan ta sig dit på många olika sätt nedan några ex.

• trampskador
• sticksår
• sömstick
• hornsprickor
• hålväggar
• bärandsröta
• bristningar, sprickor i hoven

   

Igår bestämde jag mig för att jag skulle rida. Orken har kommit tillbaka lite så då är det bäst att passa på!   

Hämtade lite borstar och borstade hästarna i hagen. Gör ofta det nu för tiden. Tycker det är mysigt, samt att hästen kan gå ifrån när den inte är sugen på att bli borstad längre. Ska man dock rida så får den stå ut med lite nogrannare bortning, men ändå.   

Sen gick jag in och hämtade hjälm och Mimmis träns. Tränsade henne och gick ut ur hagen. Hade inte tänkt hur jag skulle lägga upp ridningen, mer än att jag ville att hon skulle göra sig av med lite energi.

Red iväg bort mot vår skog. Där har jag inte varit på länge med Mimmi. Hon va lite spännd, men hon gjorde inget mer än att kika på lite saker.

Red rundan och sedan hemmåt igen. Jag red lite lösgörande vid hagarna och tyckte hon kändes fin men med lite väl mycket energi. Jag bestämde mig att rida bort och ta rundan i skogen igen (den tar inte lång tid att rida runt, kanske 10min i skritt). Travade bort på vår väg och mot skogen igen. Denna gång slappnade hon av betydligt mycket mer. Och efter den rundan skrittade vi hem igen.

Mycket trevlig tur med lilla Mimmimu.   

Sen va det dags för Totto. Han va lite skeptisk till tränset och va inte sugen på att få det på sig. Men med lite övertygande gick det fint. Tog även av hanr remontnosgrimma och släppte efter ett hål på varje sida av bettet. Läste nämligen en blogg här om dagen som hade skrivit om att man borde ha bettet löst i munnen på hästen (inte överdrivet såklart) så att det inte trycker uppåt. Det gjorde ju inte Tottos speciellt mycket innan, men han fick ju en rynka eller två av bettet. Så jag ville ändå släppa på det ett snäpp för att kika om han kanske trivdes bättre med det.

Först så tyckte han att det va jätte konstigt, och joxade runt med bettet precis som att han trodde att det skulle trilla ur. Men det tog inte lång tid föränn han hade det stilla som vanligt i munnen. Jag red rundan i skogen även min Totto. Han va lite spänd även han, men det gick över relativt fort. Han tog stora steg i skogen och njöt med öronen spetsade. Ett varv i skogen och sedan vände vi hem. Vände på våran väg och tog en galopp. Totto va inte helt hundra med på min galopp tanke, så det blev bara tre steg och sedan saktade han själv av. Vi vände och travade tillbaka och vände för att sedan göra ett nytt försök till galopp. Denna gång pratade jag med honom och sa -Ja nu busar vi. Då fattade Totto galoppen och fick ett härligt driv, nästan lite väl fort med tanke på att jag red barbacka. Men jag lät honom njuta av att sträcka ut. På helt lång tygel satte jag mig tillbaka och sa -Sakta, lungt. På 2sek saktade Totto av till trav och sedan till halt. Från full galopp till att jag sitter tillbaka lite och han stannar, -Jag älskar min häst!-   

Och ja, han brukar alltid stanna när jag säger åt honom att göra det, men jag blir lika överlycklig varje gång. KÄRLEK!

Mimmi ville bara gosa och komma till mig, så det gick inte så bra att ta kort   :

Min lille plutte snutte Totto:

Håller på och skriver ett inlägg om gårdagens ritter. Men känner att jag inte riktigt hinner skriva klart det. Behöver åka till jobbet och vill inte hafsa ihop det för mycket då det va så härliga ridturer igår!

Så inlägget får ni lite senare! Håll ögonen öppna!   

Igår gick jag ut med en piggborste i handen, ut i hagen och borstade av hästarna. Totto hade rullat sig i lera så han  såg ut som ett monster. Men fröken fin hade bara lite "kli" märken på sig (antagligen Totto dräggel   ). Dom va nöjda båda två, och likaså jag!

I måndags hade jag verkligen ingen ork att göra något med hästarna. Hade ju varit i Ullared dagen innan. Men jag hoppades på att jag kunde piggna till lite, så jag gick ut till hästarna ändå.

Jag tog min nya repgrimma och leadrope och gick en liten promenad med Totto. Gick iväg på grusvägen och hade hoppats på att vi kunde kolla på lite kor. Dock va dom inne precis då, typiskt.

Vi gick i alla fall vidare och efter ett tag klev jag över ett dike och ner på ett gärde, Totto hände efter och när han precis hade satt alla fyra hovarna på gärdet gjorde han ett litet skutt samtidigt som han pep! Hahahahaha...

Jag började gå hemåt och efter ett tag började jag springa. Totto blev super nöjd och mega glad! Han sprang med luftiga fina travsteg brevid mig. Han hade sin hals lite lätt böjt åt mitt håll för att hålla koll. När jag stannade så stannade han.

Jag har verkligen ingen ork till att springa. Efter min förkylning är fortfaranade inte luftvägarna som dom ska. Men jag hoppas på att kunna springa lite mer med honom snart, han tycker det är SÅ kul!

När jag släppt honom i hagen tog jag ut Mimmi. Nu hade jag ingen ork överhuvudtaget. Så vi tränade backnings övningar. Mimmi förstår relativt fort vad jag vill att hon ska göra och efter ett tag känner jag mig nöjd och släppte även ut henne i hagen.

Härligt det är när det är så ljust ute. Man får ett helt annat sug med att vilja greja mer med hästarna! MYS!

Väldigt sunt inlägg, skrivet av en dressyrryttare. Läs --> Här!

Felicia (riderstory):

"På din header står det ridning med lång tygel, rider du alltid så eller ? :) Är det någon speciell ridstil? Intressant att för höra olika teorier, själv är man van med traditionell hoppning & dressyr. kram"

Ja, jag rider alltid så på mina hästar.   

Jag vet inte om det finns något speciellt namn på min ridstil, dock lutar den lite mot den Akademiska ridkonsten, men även mycket NH tänk. För mig går hästens välmående i första hand! Jag vill inte tvinga mina hästar till att göra någonting som dom inte tycker är trevligt. Jag skulle tex. inte tvinga mina hästar att gå i en form som dom inte är starka nog att gå i.

Jag har inte alltid ridit på lång tygel, men det är något som jag alltid ändå har haft inom mig. Jag har alltid ridit med glappande tyglar och gett väldigt mycket eftergift. Även när jag red på ridskola påpekade ofta mina tränare att jag hade för lång tygel. Jag har alltid tyckt att det är konstigt att man ska behöva hålla en häst i munnen för att den ska arbeta, jag tycker det är helt ologiskt! Hästens mun är inte ens gjord för att ha bett..

Hur arbetar jag då?

Jag tar och släpper, tar och släpper, mjukt, mjukt, mjukt och långsamma tygeltag.. Jag vill få hästen mjuk i sidorna både i bogar och hals. Vill jag tex. ställa en häst åt höger så tar jag ett mjukt tag i höger tygel, och när hästen följer med så släpper jag kontakten och hästen går då kvar högerställd fram tills att jag ber den gå rakt med halsen igen.

För mig spelar inte formen någon större roll, mer än att jag vill att dom ska sänka nacken och slappna av. Sen om hästen går med huvudet nere vid marken tappar den oftast fart. Driver men den lite då så åker huvudet upp aoutomatiskt och man får även då ett par jobbande bekben. Vilket faktiskt är det vikigaste, bakbenen!

Jag har lite svårt att föklara exakt hur jag gör för det vet jag knappt själv. Jag rider alltid utan att tänka. Jag bara gör. Det jag vill uppnå är harmoni och glädje. Hästen ska känna sig riktigt nöjd och duktig efter ett ridpass. Dom står ut med så mycket våra fina djur.   

Fråga gärna igen om du vill ha lite mer ingående om något inom "min ridstil".   

På vägen hem från Johanna, ringde Erik och frågade om jag kunde köpa med pizza hem. Jag bad då honom att gå ut och fodra hästarna då det börjde bli sent. Jag kom hem och vi började äta pizzorna.

Erik berättade att Totto hade betett sig som en tok när han fodrade. Han hade sprungit fram och tillbaka och varit nervig och inte alls velat äta. Jag tyckte det lät konsitgt, och sa att det nog berodde på överskottsenergi. Men Erik skakade på huvudet och sa; att när han kikade omkring utanför lösdriften så stod det ett gäng älgar precis utanför hagen. Inte konstigt då att Totto va stissig..   

För att få lugn och ro gick Erik fram till älgarna och försökte skrämma iväg dom. Dom blev knappt rädda(?) men efter ett tag så gav dom med sig och gick där ifrån.

Jag frågade även hur Mimmi betedde sig, och om hon också hade sprungit omkring. Erik skakade på huvudet. Hon stod helt lungt och obekymrat och käkade mat. Hihih... Min fina lilla dam!