Igår va det en sämre dag när jag skulle sätta på Totto flughuvan. Han ville verkligen inte ha den på sig. Dock va det varmt och flugorna hade redan börjat på att sätta sig vid ögonen, så jo, han skulle ha den på sig!

Men tanke på att jag är lite halt så blir det extra dumt när han går iväg och kastar sig bakåt. Jag försökte ta det lugnt men han vill verkligen inte ha den på sig.

Efter ett tag började han springa iväg, så då lät jag honom springa. Han fick göra det tills han tröttnade och efter ett tag gick han fram till mig.

Jag hade med mig en halsring ut då jag visste att han skulle slänga sig bakåt om jag kom med flughuvan.

Jag fångade honom i den och kunde ganska smärtfritt sätta på honom luvan. Detta är inte alls kul! Har någon annan varit med om att hästen helt plötsigt blivit rädd för flughuvan? Han är kanske inte rädd, utan kanske verligen inte är sugen på att ha den på sig. Men det behöver han verkligen, så det finns inget annat alternativ! Trök!

När halsingen ändå va på så passade jag på att hoppa upp på honom.

Jag styrde iväg honom till vinterhagen och vi red skritt, trav och halter. Sen körde vi även lite vinka från ryggen. Totto är verkligen trygg att rida. Han har inte bråttom utan gör gärna halt även med halsring.

Senare åkte jag iväg till Johanna och Xerxes. Hade med mig några bett som vi tänkte testa på honom. Han är så pigg så man behöver en skarpare nödbroms på honom, då man inte är sugen på att han ska dra iväg.

Det gick både bra och dåligt. Men bettet verkade bra.

Hon tömkörde honom med och det gick verkligen super bra! Han gillar att bli arbetad från marken, det märks tydligt!

När luvan väl är på så tycker han att den är skön och tar väldigt sällan av den:

Nu skulle jag varit med Linnea på hopptävling och varit hennes groom. Dock fick jag avboka på grund av min stukning.    

Igår gick jag ut och tog lite kort på kvällen. Tråkigt bara när hästarna har flughuvorna på, men ville inte ta av dom ändå så det fick gå ändå.

Här kommer lite bilder från i går:

Totto hittade en "kli pinne"

Allt går inte riktigt som man vill alltid.

Nu är det dags att börja använda flughuva på hästarna igen. Mimmi har faktisk behållt hennes på (peppar peppar) de dagar som hon haft den nu. Helt otroligt då hon förra året plockade av sig den så fort hon fick på sig den så gott som. De enda som satt kvar längre, va grimma och flugpannband.

Nu har hon en ny luva med öron, en grön som hon passar jätte bra i. Vem gillar inte kakigrönt till fux?   

Totto där emot han har blivit rädd när man ska sätta på luvan. Han får världens största ögon när jag närmar mig med flughuvan. TOK häst! Idag så är ju även jag "handikappad" med min stukning, så jag ville inte bråka med honom då jag inte kan vara så snabb.

Jag fixade i alla fall lite morötter och äpple bitar som jag lockade med. Jag stod på samma ställe, och gick han ifrån mig, så fick han snällt komma tillbaka om han skulle få smaka på godsakerna. 

Jag började med att klappa honom med flughuvan på mulen, när han inte backade ifrån och lät mig klappa honom med luvan så fick han en bit frukt. Efter ett tag fick jag klappa honom över ögonen och efter en liten stund hade jag fått på luvan.

Ska försöka göra så här ett litet tag fram över. Tror att det kommer släppa efter ett tag.

Han har ju faktiskt inte brytt sig tidigare, men allt går inte alltid bra!   

Förra året:

Nu har jag fått en del saker sålda. SKÖNT!

Här är det som är kvar för er som kanske är intresserade:

• Vita benlindor fleece/resår, fläckiga och missfärgade, 5:-
• Röda benlindor i akryl, endast använda en gång, fint bruksskick, 15:-
• Rambo stalltäcke 140, endast prövad, 500:-
• Eskadron transportskydd, fram, storlek COB, aldrig använda, 80:-
• Pullarnos grimma med tillhörande pannband, BRUN, aldrig använt, 30:-
• PFFIF grön pike, lappen är kvar! Storlek XL dock mer som en S/M, 40:-
• Hansbo flughuva grön, finns en fläck på ena örat, 5:-
• Säkerhetsväst, storlek S vuxen, 30:-
• Svart martingall, ponny/cob (står F på men är mycket liten!), 20:-
• Travbett, 12.5, 20:-
• Tränsbett, 14, 10:-
• Ponnyträns svart med grönt foder, 15:-
• Rykt skrapa, 10:-
• Jacson pannband, brunt, lappen kvar, 20:-

Har även en travsele "FINNTACK" Tillsalu, begagnat skick. Säljes i paket med: Travgjord, brösta i syntet, lädertömmar, ländtäcke, svanskappa och däckelunderlägg, 300:-

Lägg gärna ett BUD!

Denna text är helt kopierad från equiss.webrider.se.

"Man kan aldrig kan rida en häst framifrån och bak. Kort sagt, allt du har i handen är vad hästen inte bär med sina bakben. Har du mycket i handen så har du ett ett kvitto på att din häst springer på bogarna och balanserar sig i din hand."

Hästen har fyra ben, det räcker!

Idag tänkte jag skriva en motivering till varför jag anser att man inte ska ha konstant stöd med hästens mun. Jag ska förklara vad som sker och vad inte sker tack vare det. Därmed tänker jag inte medvetet trampa någon på tårna, tar denna någon illa vid sig så är inte det mitt problem eftersom jag skriver objektivt utifrån hästens biomekanik. Däremot kan det förekomma exempel, men ha då i åtanke att jag varken dömer eller ser ned på någon för att denne utför något annat med sin häst. Jag förespråkar god hästhållning och så länge man är medveten om vad man gör, varför och vilka konsekvenser det kommer med, så hyser jag full acceptens gent emot det. Skulle någon motförmodan fortfarande ta illa vid sig, börja läsa från första raden igen, alternativt; sluta läs. Tack.

Därmed tänkte jag börja inlägget med att klargöra att jag anser att en viss kontakt med hästens mun är nödvändig. Annars skulle vi inte behöva bettet. Men än så länge är bettet viktigt för vår ridning och för att kunna rida hästen korrekt. Bettet är nämligen vår nyckel till hästens underkäke, det hjälper oss också att länga och samla hästen. Men det ska inte användas konstant och målet är att kunna rida med så få sekundärhjälper som möjligt och på hängande tygel. Men oavsett utbildningsnivå så krävs bettet fortfarande i en viss mån, därmed behöver vi en viss kontakt, men inte en konstant ihållande kontakt.

När man pratar om konstant stöd inom Akademiska kretsar så är det inte ovanligt att man liknar kontakten med ”det femte benet.” Man menar då att människans hand har så pass mycket kontakt med hästens mun och bär upp så pass mycket vikt åt hästen att ryttarens hand skulle kunna kallas för ett femte ben. Inom vissa grenar strävar man efter ett konstant stöd och ett ihållande sug på bettet, detta resulterar ofta i en framtung häst som bärs runt av ryttaren, det femte benet. Ibland förekommer det även att man påstår att man rider hästen ”fram till handen,” detta påstående är egentligen inte helt korrekt, utan hästarna rids snarare på handen. Som om hästen hade ett femte ben att luta sig mot.

Det som sker vid denna typen av kontakt är att hästen varken behöver bära eller balansera upp sig själv, utan bärs av ryttarhanden. Hade man ridit på det viset förr i tiden så hade trupperna aldrig kommit fram till krigsfältet, de hade haft alldeles för mycket att bära i handen och de hade inte ens kunnat rida med värjan. Följderna av det femte benet är många: För mycket skjutkraft/för lite bärighet, spänning istället för schwung, borttryckt länd, ställd på huvudet, S-kurva i ryggraden, bristande böjning och ensidig bristande böjning.

Faktum är att man aldrig kan rida en häst framifrån och bak. Kort sagt, allt du har i handen är vad hästen inte bär med sina bakben. Har du mycket i handen så har du ett ett kvitto på att din häst springer på bogarna och balanserar sig i din hand. Därmed förstår jag varför folk anser att man måste vara vrålstark för att rida, det måste vara extremt jobbigt att bära upp en hel framdel. Varför inte köpa ett gymkort om man vill bli stark? Så kan vi spara båda människa och häst från förslitningsskador på grund av något som egentligen borde vara lätt och roligt. Men vad vet jag.

Jag har stukat foten IGEN... Dock den andra denna gång.

Jag skulle gå ut och hämta en kanna med vatten till Thai maten som jag köpt med hem till oss. Vi har tre små trappsteg mellan köket och vardagsrummet, och där skulle jag såklart fippla till det och landa rakt på vristen. Jag kved och va nära på att kräkas av smärta. Erik kom in och jag förklarade att det hade hänt en olycka. Han hämtade en benlinda och och lindade den och sedan hjälpte han mig upp. Vristen knakade och det bara knastrade om den när jag tog ett kliv. Inte bra..  

Jag har fått sjukanmäla mig från jobbet. Sen har jag även kontaktat vårdcentralen, så dom ska ringa mig imorgon. Tycker det är märkligt att det knakar om vristen, för det gör det fortfarande om jag försöker ta stöd på den.

Hästarna fick Erik ta hand om idag. Jag övervägde fram och tillbaka med hur vi skulle gå tillväga med dom. Har nämligen öppnat upp till en hagen med gräs i som dom har fått gått i några timmar varje dag i ett par veckor. Jag har alltid stängt grinden, så att dom bara har fått stå i vinterhagen över natten. Men eftersom att det underlättar för mig imorgon att dom får stå kvar med öppen grind så får dom göra det nu.

Då behöver jag inte ha bråttom med att fodra dom, och jag vill inte lägga över hela ansvaret på Erik.

Jag tror det går bra i alla fall. Dom har ju som sagt gått i den hagen flera timmar om dagen i några veckor. Sen är hagen relativt betad i så det är inte kraftigt bete där.

Erik la även in lite mindre hö nu ikväll.

Går era hästar i vinter eller sommarhagar nu?

Mitt hjärta smälter. Helt fantastiskt!

-----> LÄNK <-----

I en fransk studie har forskarna försökt hitta en koppling mellan ryggont och hästens huvud- och halsposition när den står fritt. De tittade på två grupper av hästar, nio stycken som gick på lösdrift och promenadreds ibland och nio ridskolehästar som stod på box och reds mellan fyra och tolv timmar per vecka.

Hästarna undersöktes av kiropraktor och även med hjälp av elektromyografi (EMG) som registrerar aktiviteten i musklerna. Enligt kiropraktorns bedömning så hade tio av hästarna, alltså över hälften, allvarliga ryggproblem, en hade lindriga problem och sju var helt fria. Undersökningen med hjälp av EMG gav i stort sett identiska resultat, samma hästar bedömdes som fria från problem och nio av de hästar som kiropraktorn bedömde hade allvarliga problem fick samma utlåtande efter EMG.

Det fanns ingen koppling mellan ryggproblem och ålder men vid båda undersökningarna var det väldigt stora skillnader mellan grupperna med mest problem hos ridskolehästarna.