Idag har jag och Totto hoppat!    Vi invigde våra "ny/gamla" hinder som jag grejat med.

Ridningen:

Började med att värma upp ganska länge. Skrittade över ett par skrittbommar och bytte varv efter varje gång. Sen rullade vi över ett pytte kryss i båda varv i trav, sedan en gång i galopp åt båda hållen.

Efter lite pausande va det dags att testa ett nytt hinder. Vi rullar på i galopp och jag känner själv hur jag blir väldigt passiv (lite orolig när det är ett helt nytt hinder för honom) och låter honom få ta hindret helt själv vilket jag inte borde gjort. Ett galoppsprång innan hindret väljer Totto att gå åt sidan. Jag förstår honom, jag va verkligen inte med honom fram till hindret. Så jag anklagar endast mig själv för den missen.

Nästa försök ramar jag in honom, sätter mig i en bättre possition och rider liiite mer frammåt. Perfekt! Totto hoppade något stort över med med massor av skoop.    Helt underbart!

Vi rullade över det hindret ett par gånger och sedan pausade vi innan vi skulle testa på det andra "nya".

När vi va redo tänkte jag mig för lite extra. Denna gång skulle jag inte låta honom va "ensam" fram och över hindret. Stöttningen behövdes då han blev lite ålig, men över kom vi.   Hihihi...

Andra och tredje gången gick kanon. Hur kul som helst! 

Vi avrundade med det lilla krysset ett par gånger innnan vi joggade av på lång tygel och sedan tog oss en skrittrunda ute.

Måste komma ihåg att jag behöver stötta honom när hindren blir lite annorlunda mot vad han är van vid. Det är lite skillnad på naruthunder och målade lysande hinder. Men han är i alla fall väldogt bussig för att ha hoppat så lite som han ändå gjort i sitt liv. Bara att öva vidare!  

Här är de Ny/gamla hindren:

Lilla banan:

Totto innan ridning:

Svettig Totto efter ridningen:

Inte så tokoga hinder va? Vad tyckte ni? Fina/fula?

texten är lånad av: Djurens rätt

Negativa effekter av järnskor

Sätter man en sko under hoven så motverkar man hovmekanismen på flera sätt; dels kan inte trakterna vidga sig när hoven belastas eftersom hovväggen är fastspikad i en sko, och dels lyfts strålen upp från marken och den blodpumpande funktionen försämras avsevärt när strålen har sämre kontakt med marken.

När vi spikar på järnskor så hindrar vi därför många av hovens naturliga funktioner, så som stötdämpning och blodcirkulation, men också förmågan att bära upp hästens vikt så som det är tänkt. Järnskon fördelar större delen av hästens vikt från sulan till hovväggen och lamellerna, som inte är byggda för att tåla det höga tryck som uppstår. Till följd av detta separeras lamellerna, vilket är tätt sammansatta tunna hornskivor, och hovväggen flyter ut. Sömmen penetrerar dessutom hovväggen och banar väg för olika smittämnen. Spänningarna i den hårt belastade hovväggen kan också lätt ge upphov till sprickor i hornet, vilket många skodda hästar har.

Tekniken har gått framåt även här.

Det finns ingen ursäkt längre att sko sin häst gång på gång med järnskor, eller att acceptera att barfotahästen är ömfotad tills den anpassat sig.

Det finns fantastiskt bra hästskor som sätts på utanpå hoven. Det finns boots, joggingskor, rehab-skor, ergonomiska inlägg, luftkuddar, mjuka inlägg, fasta inlägg, boots med grepp, specialbroddar med mera. Allt för att vi ska kunna ge hästen samma fördelar som vi ger oss själva med våra egna skor, utan att kompromissa med stötdämpningsförmågan, utan att hindra blodtillförseln i hoven, utan att överbelasta hovväggen, och dessutom är det skor som stimulerar läkning, tillväxt och bättre hovkvalité.

För hovslagare och hovvårdare finns det ännu mer att tillgå för att hästen ska klara övergången från skor till barfota och må bra oavsett vad den gör. Dessa 2000-talets hästskor fungerar även utmärkt som tillfälligt skydd, tills unghästen växt färdigt, när hästen vilar, under övergången till barfota eller på underlag som hästen inte är van vid.

Frågor & svar inför betessäsongen

Sommarbetet innebär skön avkoppling för både hästar och människor. Men bara för att hästarna går på bete blir inte hästägaren helt arbetslös, både djur och hagar måste fortfarande tas omhand. Här ger Eva Dahlström, en av Hippsons foderexperter, råd inför betessläppet.

Text: Anki Yngve
  
Vad är viktigt att tänka på innan hästarna släpps ut på betet? 
- Helst bör de vara lite invanda på gräs så att det inte blir en för kraftig omställning. Man kan till exempel beta hästarna en stund om dagen så att magen kommer igång, alternativt släppa dem i en mindre gräsfålla några timmar om dagen och sedan öka grästillgången successivt.
  
Kan man hjälpa omställningen under de första betesdagarna? 
- Jag tycker att man, till en början, kan lägga ut hö tillsammans med gräset i hagen. Är det av bra kvalitet tuggar hästarna av höet också och då blir de bättre i magen. Ger man hö av dålig kvalitet kommer de förstås att rata det och äta gräs istället. Jag har själv lagt ut hö till mina hästar och det går åt en bal om dagen, trots att det finns gräs!
  
Vad ska man tänka på när det gäller hagstorlek? 
- Det gäller att ha lagom häst till lagom bete så att det blir avbetat i en bra takt. Det bästa är om nytt gräs växer upp samtidigt som hästarna äter och betar av. Om gräset hinner bli förvuxet så hinner inte hästarna med. Bra betat bete blir bara bättre, men dåligt betat bete blir bara sämre.
   
Om man har stora hagar som riskerar att bli förvuxna, vad gör man då? 
- Om hästarna inte själva hinner hålla efter betet så får man putsa det. Många hästägare har ingen egen betesputs, men då kan man betala en lantbrukare en slant för att gå över betet med putsen och få väck ogräset.
- Sedan beror det på vad man ska ha betet till. Om man bara har det som rekreation till hästar som stödfodras och kanske är inne på natten, då gör det inte lika mycket om det blir förvuxet. Men om betet ska försörja hästarna måste man hålla efter ogräset så att det finns tillräckligt med riktigt gräs att äta.
- Man kan även dela av hagen, ha ena delen till bete och till exempel ta hö eller hösilage på andra halvan. Efter att man har skördat höet kan hästarna byta halva och gå och beta på efterväxten.
   
Vilken typ av bete passar till vilka hästar? 
- Det allra bästa betet skulle jag använda till digivande ston och ettåringar. Med dem behöver man inte vara rädd för att de får i sig för mycket, de behöver all näring de kan få.
- Treåringar lägger däremot ibland på sig, en sådan skulle jag hellre ha ihop med ridhästar eller andra hästar som man inte vill ha så tjocka. Det är betestillgången och kvaliteten som styr hur "bra" betet är. Ett bra bete består av gräs, inte av ogräs.
  
Hur gör man med känsliga hästar? 
- Man får vara försiktig om hästen har fångtendenser. Då är det ännu viktigare att man vänjer in den ordentligt på gräs. Jag tycker inte att man ska ha ponnyer och andra lättfödda eller fångkänsliga hästar på frodiga åkermarksbeten. Släpp istället dem på naturmarksbeten där betets näringsinnehåll oftast är lägre. Det är bättre anpassat för dem. Däremot kan digivande ston få svårt att försörja sig på ett sådant naturmarksbete.
  
När vet man att det börjar bli dags att byta hage eller stödutfodra? 
- Man får ha ögonen med sig, till exempel om det regnar mycket. Då blir det mer vatten i gräset och det kan bli svårare, för till exempel ett digivande sto, att få i sig tillräckligt med näring. Sedan får man se till hästarna ofta och känna på dem så att de inte tappar i hull. Det kan gå fort när det väl händer!
  
Hur tycker du att man gör med en häst som ska ridas och tävlas under sommaren? 
- Det får var och en välja, men jag tycker personligen inte att de får så bra ork om de går ute dygnet runt. Antingen skulle jag ha en sådan häst ute på dagen eller på natten.
  
Hur gör man med kraftfodret? 
- På hästar som inte tränas hårt tycker jag att man kan ta bort det i början. Men det gäller att vara med direkt och stödutfodra om det blir en tuff sommar, om hästen faller ur eller verkar trött.
- Om hästen går i arbete och står inne på nätterna så får hull och humör avgöra. Det är helt avhängigt kvaliteten på betet. Om den går på ett bra bete, sänk kraftfodergivan.
  
Under själva betesperioden, vad är lämpligt att ha för rutiner? 
- Ibland tror jag att folk tar betet som egen semester, men det är ganska mycket jobb med att ha hästar på bete! Vattnet ska till exempel bytas och vattenkaren behöver skrubbas ur, inte bara fyllas på. Bakterietillväxten går annars fort på sommaren.
- Sedan bör man gå igenom stängslet regelbundet. Inte bara titta på det från lite håll utan gå runt hela hagen och kontrollera. Det kan ligga en lös ögla någonstans som ett vilt djur har dragit loss. Eller så kan det ha vuxit upp växter mot tråden som stör elstaketet.
  
Hästar ser ju ofta ut som tunnor när de tas in i stallet från det tidiga betet. Efter några timmar "smalnar de av". Vad beror det på? 
- Det beror nog både på gaser och på vatten. Gräs innehåller väldigt mycket vatten.
   
Varför blir de lösa i magen av det första gräset? 
- Det kan kanske bero på att det är mindre fibrer i tidigt gräs. Men framför allt beror det nog på att deras magflora inte riktigt har hunnit med i omställningen mellan hö och ett energi- och proteinrikare gräs.
   
Något mer man bör tänka på? 
- Glöm inte det här med mygg och insekter. Vi har haft en ganska kall senvår, så risken finns att vi får en explosion av insekter när de börjar kläckas. Exempelvis föl kan råka väldigt illa ut, de kan till och med dö av riktigt svåra angrepp! Smörj in hästarna eller ta in dem vissa perioder, om ni bor där det finns mycket mygg och knott.
- Sedan kan man ha i bakhuvudet att om betet blir knapert är risken större att hästarna äter olämpliga, otjänliga eller till och med giftiga växter. Sådant ratar de normalt om det finns gott om gräs.