Först stod fodring på schemat. Sen fyllde jag nya hönät och fixade med all utrustning och grejer så att allt skulle vara klart när jag sedan tog in Totto. Ville att han skulle få äta ett tag innan jag hoppade och och red med!

Fick "hjälp" av Börje med höfyllning ;) Han va SVÅR att få på bild då han bara gick runt och gosade hela tiden:

Tänkte ta en selfie med honom, men det blev inte så bra. :P

Hönäten blev fyllda iaf:

Totto va först ut. Det va fortfarande is på vägen, men den va lite grusad. Och efter vi kommit runt hörnet på Lindas hus så va det bra bar grusväg. :)

Det blåste rejält och jag bestämde mig för att kika in den lilla skogen som bara är några 100m från stallet. Efter att ha gått på lite upptäcktsfärd med en Totto som hade spetsade öron till max, så hoppade jag av och byggde upp ett litet hinder. ;) Ville ju testa hoppsadeln! Om Totto va nöjd och glad innan så va det inget mot när han fick skutta lite! Herregud vad han tog i!

Vi gallopperade och njöt i full glädje. Herrejösses vad kul det va! Mot hindret tog jag trav och Totto föll över i galopp med ett galoppsprång innan hindret varje gång. Och när han hade fått upp farten lite så fick jag mig en underbar bocktur efter hindret. Hans bockningar är supermysiga! Tänk er en superglad häst som tar ner huvudet och bara gungar fram. Allt är mjukt och man bara känner glädjen som sipprar runt i kropp och under hovarna. Ååååh, säger jag bara! <3

Jag ville inte att ridturen skulle vara slut, men vi kunde ju inte rida hur länge som helst. Så när han började på att bli lite svettig så skrittade vi hem igen.

Hoppsadeln fick bara plus med! :) Ligger kanon på Totto och passar min rumpa och sits! Hade lite långa läder i början, så jag hoppade av och rättede till dom. Inte lätt att veta vilken längd man vill ha i en ny sadel till en början.

Ett TOPPEN pass!

Hoppsadeln, Prestige:

Totto ute i skogen med sina spetsade öron:

Hindret ca. 60-65cm:

Och Mimmi då?

Jag kan säga såhär helt ärligt. Jag övervägde om jag skulle longera henne idag och sedan rida henne imorgon så att hon kanske inte hade hur mycket energi som helst. Men nej, jag tog mig i kragen och satte på gramanen och bar mig iväg med henne.

Hon va pigg och lite fundersam. Hon är en häst som tänker väldigt mycket, och det är klart när man har en ny grej att hon tänker lite extra.

Vi red i samma skog jag och hon. Hon va lite tittig, men det va helt lungt ändå!

Hon testade gränserna ett par gånger. Men jag lyckades hålla henne där jag ville. Nu kände jag mig trygg igen! Vi gallopperade en hel del, kontrollerat! Hon va riktigt fin stundtals och jag kunde släppa på gramanen mer och mer.

När hon fått kämpat på ett tag och kändes trött så skrittade vi hem. NU kändes hon som vanligt igen! Hoppas det håller i sig tills imorgon också!

Jag förstår att hon är pigg. Hagen består nu av stora delar is, och knöl. Så det är inte lätt för dom att röra av sig energi där. Dom har en hagdel som är gräs nu och skulle vara bra ställe för dom att trava runt lite på, men dom är typ aldrig där. :P Tyvärr!

Svettig men nöjd Mimmi:

Ser fram emot att rida imorgon med! :) 
  

Idag ska bägge hästarna ridas, OM nu det går att rida iväg. Det har varit isgata på grusvägen, men jag hoppas att den är bättre idag!

Bägge ska få komma ut i skogen idag. Hoppas på att kunna hoppa ett par skutt med Totto och inviga hopp i den nya sadeln. ;)

Mimmi känns ju inte dirket jätte rolig at rida nu då hon bara bubblar i överskottsenergi. Tanken är att faktiskt använda graman på henne idag. Anledningen är att hon kastar upp huvudet och drar iväg med bogarna, vilket gör det så gott som omöjligt att få stopp på henne. Jag skulle ALDRIG använda graman i annat samband än att man väljer mellan "liv och död" så gott som. Att använda graman i syfte att få hästen att gå i form är något jag aldrig förstått och aldrig kommer att använda. Det bidrar bara till en onatrulig form som hästen inte är redo för. Mina hästar får gå i vilken form som helst så länge nacken är avslappnad. Jag vill inte tvinga hästarna att gå i en form som dom inte är redo för. Om det betyder att dom vill gå med mulen nere i backen, framför eller bakom lod, så får dom göra det.

Jag rider tvärt om vad många andra "engelska" ryttare gör,; När mina hästar hittat sin egna form så får dom inget stöd från mig. Det enda stödet dom får från mig, är vägledningen till en form som dom själva orkar bära sig i.

Ja nu flöt inlägget iväg mer än vad jag tänkt. ;) Nu måste jag kila till stallet, så jag hinner inte skriva mer. Men har ni några frågor så är det bara att fråga på! :)

Johannas fina Karitza. Går i fin form trots glappande tygel. Och formen valde hon själv. :)