Nu blev det ett uppehåll igen. Jag har inte haft så mycket att skriva om, så det har helt enkelt inte blivit av.

Emma har börjat rida Mimmi igen. Dom gör stora framsteg varje gång! Just nu har Emma väldigt tur och får privatlektioner av mig flera gånger i veckan. ;) Men jag tänker långsiktigt, Mimmi blir bättre riden med en ryttare som fått veta hur hon bör ridas, och desto mer och bättre Emma kan rida Mimmi, desto mer kan jag "släppa" dom  lite och därmed få mer tid till Totto.

Och Totto då? Jaa ni, vad ska jag säga.. Totto och jag har hamnat i en ond cirkel. Jag har mina aningar och tror att han fick sig en ordentlig "förtroendetörn" när jag hade lastträningsjälp för några veckor sedan. Han blev rädd, han gjorde så som "han" bad Totto att göra, men han va på honom ändå! Efter det så har vårat samspel trappats ner. Han slutade lita på mig helt enkelt.

Det började med att Totto inte ville bli hämtad i hagen. Jag tänkte att det va bäst att vara envis och att han inte skulle få "vinna" (detta går egentligen helt emot mina principer, och jag vet faktiskt inte varför jag tänkte så just då). Flera dagar fick jag gå runt i hagen och försöka fånga/lura in honom.

När jag gjort så ett tag så märkte jag såklart att det inte blev bättre, och att det inte va såhär jag ville att det skulle vara. Jag ville inte tvinga in honom, utan jag vill att han ska VILJA hänga med mig, för att HAN tycker att det är kul!

Jag lät honom vara. Han fick stå i hagen och inte göra någonting en vecka, i tron om att han skulle tycka att det blev för tråkigt, och ville hänga med in igen.

Men tjena, han står i en stor hage med massor av gräs, vem skulle tröttna på det? Han visade med en gång att han inte ville bli hämtad. Så fort man kom nära honom så backade han bakåt.

Jag blev besviken, på honom först. Eftersom jag älskar honom nåt så otroligt oändligt så kändes det som att han svek mina känslor med att inte besvara dom. Men såklart va det mig själv jag va mest besviken på, det va ju jag som svikit honom. Jag lyssnade inte på hans signaler från början..

En morgon för ungefär 5-6dagar sedan så låg han ner i hagen. Mimmi stod brevid och allt såg bra ut. När jag kom hem från jobbet, så låg han ner igen. Såhär mycket brukar han verkligen inte ligga ner!

Jag gick fram till hagen, och då reste han sig. Jag gick fram till honom och tyckte att han såg sjuk ut. Fanns ingen chans till att jag kunde gå fram och klappa och trösta honom, nej, han dök bara undan.

Jag gick och hämtade grimma, febertermometer och lite lockgodis. Men nej, han låter sig inte bli fångad.

Såhär får det bara inte vara! Mitt hjärta gick i tusen bitar! Tänk om han hade feber, och jag inte får chansen att hjälpa honom.. Innerst inne så tror jag inte han hade feber denna dag. Han var helt enkelt deprimerad.

Det som Totto tycker om allra mest är att leka, det har han alltid tyckt. Det är såklart där jag kan försäka nå tillbaka till honom.

Jag fyllde fickorna med godis, gick ut till hagen. Klappade Mimmi som alltid lika glatt kommer fram och hälsar och vill bli klappad och kliad. Jag ger henne godis. Totto håller sig på avstånd, som han har gjort nu i nästan 3veckor.

Jag går längre in i hagen. Tittar inte på honom, utan sätter mig ner på huk med ryggen mot honom. Nu är det dags för honom att bestämma. På hans egna villkor om han vill komma till mig eller inte.

Jag satt ett tag, märkte att han smög närmare. Efter ett tag kände jag en mjuk andning i nacken. Jag fick tårar i ögnonen. Första gången på "vad som känns som evigheter" så kom han fram till mig, helt av egen vilja.

Efter att han har undersökt mig lite mer så fick han en äppelbit. Jag reste mig, utan att titta på honom, så gick jag iväg en bit, satte mig på huk, med ryggen mot honom, och väntade. Han smög sig fram nosade på mig, han fick äpple.

Så höll vi på ett tag innan jag bestämde mig för att gå ut från hagen, utan att ha tittat på honom. Stängde grinden bakom mig och vände mig mot Totto. Hjärtat hoppade till, han va tillbaka. Glimten i hans ögon, spetsade öron och hopp...

Med en lycka i bröstet som jag inte kännt på länge, gick jag in och inväntade nästa dag.

Jag gjorde likadant i några dagar i rad. Jag utvecklade den från försiktiga gången ner till huk, till att jag sprang till nästa punkt och Totto galopperade med. Efter ett tag vände jag mig om och bad honom om några trick. Han dansade fram, bjöd mig på några av dom högsta benen i sina vinkningar som han någonsin gjort. Jag fick pussar och han backade med mig, när jag backade. Nu lämnade jag honom i hagen vid grinden. Han följde med mig ända ner till grinden, helt av egen vilja.

Igår lekte och busade vi så som vi gjort. Totto la in en rad med bockasprång, och jag sprang så fort jag bara kunde, tvärvände och sprang åt andra hållet. Totto sprang med, vände på en 5öring och bockade lyckligt med. Igår va första gången som han tillät mig att klappa honom, utan att dyka undan för första gånger på ett par veckor.

Jag kände att det va dags, jag ville kolla vart vi är. Jag gick och hämtade grimman. Mimmi kom först fram, Totto hängde med. När han så grimman så blev han lite osäker. Jag satte på grimman på Mimmi, och tog av den. Så höll jag på ett par gånger. Totto verkade inte intresserad av att få grimman på sig, trots att Mimmi fick en äppelbit för varje gång som grimman va på.

Då kom jag på att tänka på ett trick som jag försökt lära honom (men inte kommit så långt med). Tanken är att han ska plocka upp saker från marken. Vi har bara kommit till att han nuddar/grejar med det jag slängt.

Jag slängde iväg grimman och sa "ta den". Totto vaknade till, gick fram till den och nosade/nuddade grimman, och då fick han en äppelbit. Jag tog upp den och kastade den åt ett annat håll, osv. Efter ett tag så höll jag upp grimman, och sa "ta den". Även här nosade han på den, utan att ha det där "bakåttänkandet" som han tidigare haft.

Sen höll jag grimman, så som jag brukar. Jag står framför honom, med grimman så som om han vill, så kunde han stoppa i mulen i den helt själv. Och det gorde han!

Jag trädde på den. Han fick godis och beröm. Jag ledde honom 3meter mot grinden, stannde och tog av honom grimman. Berömmde, gick ut ur hagen. Lämnade en något förvånad, men ovanligt nöjd och glad Totto i hagen.

Med lycka i hela kroppen gick jag tillbaka till stallet, nu är stenarna på axlarna lite lättare.

Hoppas detta går åt rätt håll nu! Jag får helt enkelt ta det väldigt lugnt med honom ett tag. Börja med att leka och ta promenader. Så får vi se när jag börjar rida honom igen. Det viktigaste är att han mår bra! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag tror inte att någon som läser min blogg har missat hur nogrann jag är med invänjning på sommarbete? I alla fall så ska jag ändå skriva lite mer om det. ;)   Jag har sedan gräset börjat växa, succesivt vant hästarna vid det gröna "sockret"...

  Här om dagen grävde Erik ner vattenslangen tilll flottören i ena sommarhagen. Innan låg den över marken och vi hade råkat köra över den med någon tung maskin så den hade gått av. Nu har Erik fixat slangen och även gräft ner den. Blev väldigt bra....

  Fick inga bra bilder på blommorna. Men dom får duga sålänge. Blommorna blir lite snyggare när dom har fått gro till sig lite, just nu så ser dom lite taniga ut. Hade tänkt att ha polkapetunier vid stallet, men hittade inga. Så det fick bli gula m...

  I söndags släpptes hästarna på sommarbete. Det blev inte så mycket spring på hästarna, tyvärr, hade gärna velat ha en del "spring"bilder när jag stod i högsta hugg med kameran. ;) Men några bilder blev det allt. Här kommer ett gäng:      ...

  Nu har jag gått på ledighet. Till en början är det semsterledighet och sen går det över i föräldraledighet. Så jag kommer vara hemma länge, länge nu. Känns jätte konstigt! Men såklart jätteskönt och välbehövligt! :)   Har börjat på att plate...