I vintras tog jag kontakt med en Hästkommunikatör. Har länge velat veta vad Totto tänker och tycker. Även om man tror att man vet så känns det ändå som att man vill ha "på papper" hur det egentligen är, eller det ville jag i alla fall!

Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Man hoppas ju på det bästa såklart, men ändå så har man ingen aning!

Vem har inte drömt om att få veta vad hästarna säger? Nu tog jag chansen!

Jag sände bilder till en dam som kommunicerar med djur via bilder. Dessa bilder fick hon kika på:

Jag fick ett långt svar, och jag tror inte jag behöver förklara varför jag grät genom hela texten.   

"Här har vi verkligen en Totto i dess helhet….han är så vänlig och trevlig på alla sätt och vis.

Det känns som om det finns ett mycket starkt och kärleksfullt band mellan honom och hans matte."

Tottos egna ord:

”Matte är bäst och vi gör alltid det som är skojigt och som får mig att må bra och känna att jag är duktig och rolig och älskad. Matte finns där för mig och hon vill att jag ska få vara häst med allt vad det innebär. Jag trivs så bra och känner mig ombrydd och omhändertagen på alla bästa vis av min matte och människa. Jag trivs med min kompis och vår flock är bra och vi delar på allt utan att bråka och kivas.”

"Det känns lite för mig som om matte egentligen bara vill kolla att allt är precis som hon själv har uppfattat och tror med vad Totto tycker och tänker…. Och det är det…jag brukar också låta andra kommunikatörer prata med min märr…bara för att försäkra mig om att jag är på rätt spår och att jag inte drar förhastade slutsatser eftersom jag ju känner till det mesta om min egen häst….

Alltså matte, denne häst mår så bra som han bara kan och han är så nöjd och belåten med sitt liv och sin hästtillvaro i stort. Han är så kramgo så att man bara vill stå och hålla om honom….

Ni verkar ha mycket roligt ihop och du förstår ju hans behov till fullo….. Han är någon slags korsning om jag får rätt för mig..Tinker? Men han ser ju även ut som om det finns halvblod eller liknande inblandat också. Det får matte berätta vidare om…Han är verkligen en mycket vacker häst både på utsidan och på insidan av sin hästsjäl…

Upplever honom som väldigt mångsidig och ni verkar pröva på på både det ena och det andra…allt för att Totto ska tycka det är roligt och bli motiverad och inspirerad att känna så mycken glädje och lekfullhet i sin tillvaro.

Så här borde nog alla hästar få ha det…..ingen stress…ingen press ….bara vara och bli uppmuntrad och få ha roligt bara för att det är roligt att vara och att bli uppskattad och omtyckt…

”Kanske kan man säga att skillnaden mellan människor och hästar är att det är människans ansvar att hitta lösningen eftersom vi har faktiskt har valt att knyta an till våra hästar på det vis vi gör. Dock är ju en del av detta också att vi förstår de universiella lagarna och att vi förstår att just detta valet som vi har gjort aldrig får gå emot hästens natur och dess naturliga val. De har ju i och för sig kanske också valt just sina omständigheter på samma vis som vad vi har gjort en gång…och då kan man konstatera att inget i levandes livet egentligen är bara av en slump.

OM man ser saker och ting på detta vis och i ljuset av detta så borde det också vara begripligt att lika mycket som vi helar våra hästar så helar våra hästar oss och då finns det varken ledare eller följare utan bara kompanjoner och bästa kamrater på vår gemensamma andliga väg och utveckling.

Då kan vi också äntligen släppa på det där med dominans och kontroll och istället se och acceptera oss själva precis så som den vi genuint är. Djuren är nog alltid i nuet på ett eller annat vi och de tynger inte ner sina sinnen med denna oändliga ström av VAD man gör ….och vad man BORDE göra…. och vad man borde göra och inte göra i FRAMTIDEN…alltså detta ständiga planerade och funderande vad som är bäst och vad som är bättre osv osv…

Dock har de sina egna vägar på hur de bäst kan acceptera eller stänga av när de exponeras för människokontakt av olika dignitet…. och trevlighet…. eller otrevlighet…..

Vår uppgift som deras människor, som har ju faktiskt har det yttersta ansvaret för det djuret vi har tagit till oss, borde vara att hjälpa dem att ALLTID kunna njuta och känna sig glada och lyckliga och över allt tillfreds i det momentet som de tillbringar tillsammans oss.”

Jag har tagit mig friheten att citera lite av vad Mark Rashid, en mycket speciell och kännande hästmänniska, filosoferar över…Det känns som om du förstår detta till fullo och då ville jag gärna dela med mig av denna filosofi…Jag försöker alltid praktisera detta i min egen vardag med min häst…och jag kan ju bara säga att ju mer man förstår själv..ju mer förstår hästen och tillvaron blir bara jättebra och en glädje var dag både för hästen och för dess människa …

Hoppas inte jag har missat något vad gäller Totto men han bara lyser av välmåga och glädje så jag har just inte mer att tillägga om honom."

Med vänlig hälsning Elisabet Fyhr

Väcker minnen med att kolla på gamla bilder från Pay and jumpen jag och Totto va med på förra året. Våran första pay&jump ihop.

Jag minns så väl att det enda som jag va "rädd" för, det va att trilla av.. :PIngen nervositet över huvudtaget!

Eftersom Totto inte har sett tävlingshinder, haft massa hästar och publik runt om sig, så va jag rädd för att han skulle bli rädd för något så att jag åkte i backen.

Utöver den rädslan så va jag helt lugn. Jag hade inga som helst prestationskrav och tog allt som det kom.

Jag har aldrig varit så avslappnadd på en "tävlig" förr i hela mitt liv! 

Kollar på bilderna och ser så tydligt hur avslappnat allt är..

Ja, nu ligger vår blocketannons ute. Inackorderingsannons! Har även lagt ut den på Facebook på en del ställen. Nu hoppas vi på napp! :)

ANNONSEN!

Nu börjar saker och ting falla på plats hemma. Så det känns verkligen passande att öppna upp för fler folk här nu!