Frågor & svar inför betessäsongen

Sommarbetet innebär skön avkoppling för både hästar och människor. Men bara för att hästarna går på bete blir inte hästägaren helt arbetslös, både djur och hagar måste fortfarande tas omhand. Här ger Eva Dahlström, en av Hippsons foderexperter, råd inför betessläppet.

Text: Anki Yngve
  
Vad är viktigt att tänka på innan hästarna släpps ut på betet? 
- Helst bör de vara lite invanda på gräs så att det inte blir en för kraftig omställning. Man kan till exempel beta hästarna en stund om dagen så att magen kommer igång, alternativt släppa dem i en mindre gräsfålla några timmar om dagen och sedan öka grästillgången successivt.
  
Kan man hjälpa omställningen under de första betesdagarna? 
- Jag tycker att man, till en början, kan lägga ut hö tillsammans med gräset i hagen. Är det av bra kvalitet tuggar hästarna av höet också och då blir de bättre i magen. Ger man hö av dålig kvalitet kommer de förstås att rata det och äta gräs istället. Jag har själv lagt ut hö till mina hästar och det går åt en bal om dagen, trots att det finns gräs!
  
Vad ska man tänka på när det gäller hagstorlek? 
- Det gäller att ha lagom häst till lagom bete så att det blir avbetat i en bra takt. Det bästa är om nytt gräs växer upp samtidigt som hästarna äter och betar av. Om gräset hinner bli förvuxet så hinner inte hästarna med. Bra betat bete blir bara bättre, men dåligt betat bete blir bara sämre.
   
Om man har stora hagar som riskerar att bli förvuxna, vad gör man då? 
- Om hästarna inte själva hinner hålla efter betet så får man putsa det. Många hästägare har ingen egen betesputs, men då kan man betala en lantbrukare en slant för att gå över betet med putsen och få väck ogräset.
- Sedan beror det på vad man ska ha betet till. Om man bara har det som rekreation till hästar som stödfodras och kanske är inne på natten, då gör det inte lika mycket om det blir förvuxet. Men om betet ska försörja hästarna måste man hålla efter ogräset så att det finns tillräckligt med riktigt gräs att äta.
- Man kan även dela av hagen, ha ena delen till bete och till exempel ta hö eller hösilage på andra halvan. Efter att man har skördat höet kan hästarna byta halva och gå och beta på efterväxten.
   
Vilken typ av bete passar till vilka hästar? 
- Det allra bästa betet skulle jag använda till digivande ston och ettåringar. Med dem behöver man inte vara rädd för att de får i sig för mycket, de behöver all näring de kan få.
- Treåringar lägger däremot ibland på sig, en sådan skulle jag hellre ha ihop med ridhästar eller andra hästar som man inte vill ha så tjocka. Det är betestillgången och kvaliteten som styr hur "bra" betet är. Ett bra bete består av gräs, inte av ogräs.
  
Hur gör man med känsliga hästar? 
- Man får vara försiktig om hästen har fångtendenser. Då är det ännu viktigare att man vänjer in den ordentligt på gräs. Jag tycker inte att man ska ha ponnyer och andra lättfödda eller fångkänsliga hästar på frodiga åkermarksbeten. Släpp istället dem på naturmarksbeten där betets näringsinnehåll oftast är lägre. Det är bättre anpassat för dem. Däremot kan digivande ston få svårt att försörja sig på ett sådant naturmarksbete.
  
När vet man att det börjar bli dags att byta hage eller stödutfodra? 
- Man får ha ögonen med sig, till exempel om det regnar mycket. Då blir det mer vatten i gräset och det kan bli svårare, för till exempel ett digivande sto, att få i sig tillräckligt med näring. Sedan får man se till hästarna ofta och känna på dem så att de inte tappar i hull. Det kan gå fort när det väl händer!
  
Hur tycker du att man gör med en häst som ska ridas och tävlas under sommaren? 
- Det får var och en välja, men jag tycker personligen inte att de får så bra ork om de går ute dygnet runt. Antingen skulle jag ha en sådan häst ute på dagen eller på natten.
  
Hur gör man med kraftfodret? 
- På hästar som inte tränas hårt tycker jag att man kan ta bort det i början. Men det gäller att vara med direkt och stödutfodra om det blir en tuff sommar, om hästen faller ur eller verkar trött.
- Om hästen går i arbete och står inne på nätterna så får hull och humör avgöra. Det är helt avhängigt kvaliteten på betet. Om den går på ett bra bete, sänk kraftfodergivan.
  
Under själva betesperioden, vad är lämpligt att ha för rutiner? 
- Ibland tror jag att folk tar betet som egen semester, men det är ganska mycket jobb med att ha hästar på bete! Vattnet ska till exempel bytas och vattenkaren behöver skrubbas ur, inte bara fyllas på. Bakterietillväxten går annars fort på sommaren.
- Sedan bör man gå igenom stängslet regelbundet. Inte bara titta på det från lite håll utan gå runt hela hagen och kontrollera. Det kan ligga en lös ögla någonstans som ett vilt djur har dragit loss. Eller så kan det ha vuxit upp växter mot tråden som stör elstaketet.
  
Hästar ser ju ofta ut som tunnor när de tas in i stallet från det tidiga betet. Efter några timmar "smalnar de av". Vad beror det på? 
- Det beror nog både på gaser och på vatten. Gräs innehåller väldigt mycket vatten.
   
Varför blir de lösa i magen av det första gräset? 
- Det kan kanske bero på att det är mindre fibrer i tidigt gräs. Men framför allt beror det nog på att deras magflora inte riktigt har hunnit med i omställningen mellan hö och ett energi- och proteinrikare gräs.
   
Något mer man bör tänka på? 
- Glöm inte det här med mygg och insekter. Vi har haft en ganska kall senvår, så risken finns att vi får en explosion av insekter när de börjar kläckas. Exempelvis föl kan råka väldigt illa ut, de kan till och med dö av riktigt svåra angrepp! Smörj in hästarna eller ta in dem vissa perioder, om ni bor där det finns mycket mygg och knott.
- Sedan kan man ha i bakhuvudet att om betet blir knapert är risken större att hästarna äter olämpliga, otjänliga eller till och med giftiga växter. Sådant ratar de normalt om det finns gott om gräs.

Denna text är helt kopierad från equiss.webrider.se.

"Man kan aldrig kan rida en häst framifrån och bak. Kort sagt, allt du har i handen är vad hästen inte bär med sina bakben. Har du mycket i handen så har du ett ett kvitto på att din häst springer på bogarna och balanserar sig i din hand."

Hästen har fyra ben, det räcker!

Idag tänkte jag skriva en motivering till varför jag anser att man inte ska ha konstant stöd med hästens mun. Jag ska förklara vad som sker och vad inte sker tack vare det. Därmed tänker jag inte medvetet trampa någon på tårna, tar denna någon illa vid sig så är inte det mitt problem eftersom jag skriver objektivt utifrån hästens biomekanik. Däremot kan det förekomma exempel, men ha då i åtanke att jag varken dömer eller ser ned på någon för att denne utför något annat med sin häst. Jag förespråkar god hästhållning och så länge man är medveten om vad man gör, varför och vilka konsekvenser det kommer med, så hyser jag full acceptens gent emot det. Skulle någon motförmodan fortfarande ta illa vid sig, börja läsa från första raden igen, alternativt; sluta läs. Tack.

Därmed tänkte jag börja inlägget med att klargöra att jag anser att en viss kontakt med hästens mun är nödvändig. Annars skulle vi inte behöva bettet. Men än så länge är bettet viktigt för vår ridning och för att kunna rida hästen korrekt. Bettet är nämligen vår nyckel till hästens underkäke, det hjälper oss också att länga och samla hästen. Men det ska inte användas konstant och målet är att kunna rida med så få sekundärhjälper som möjligt och på hängande tygel. Men oavsett utbildningsnivå så krävs bettet fortfarande i en viss mån, därmed behöver vi en viss kontakt, men inte en konstant ihållande kontakt.

När man pratar om konstant stöd inom Akademiska kretsar så är det inte ovanligt att man liknar kontakten med ”det femte benet.” Man menar då att människans hand har så pass mycket kontakt med hästens mun och bär upp så pass mycket vikt åt hästen att ryttarens hand skulle kunna kallas för ett femte ben. Inom vissa grenar strävar man efter ett konstant stöd och ett ihållande sug på bettet, detta resulterar ofta i en framtung häst som bärs runt av ryttaren, det femte benet. Ibland förekommer det även att man påstår att man rider hästen ”fram till handen,” detta påstående är egentligen inte helt korrekt, utan hästarna rids snarare på handen. Som om hästen hade ett femte ben att luta sig mot.

Det som sker vid denna typen av kontakt är att hästen varken behöver bära eller balansera upp sig själv, utan bärs av ryttarhanden. Hade man ridit på det viset förr i tiden så hade trupperna aldrig kommit fram till krigsfältet, de hade haft alldeles för mycket att bära i handen och de hade inte ens kunnat rida med värjan. Följderna av det femte benet är många: För mycket skjutkraft/för lite bärighet, spänning istället för schwung, borttryckt länd, ställd på huvudet, S-kurva i ryggraden, bristande böjning och ensidig bristande böjning.

Faktum är att man aldrig kan rida en häst framifrån och bak. Kort sagt, allt du har i handen är vad hästen inte bär med sina bakben. Har du mycket i handen så har du ett ett kvitto på att din häst springer på bogarna och balanserar sig i din hand. Därmed förstår jag varför folk anser att man måste vara vrålstark för att rida, det måste vara extremt jobbigt att bära upp en hel framdel. Varför inte köpa ett gymkort om man vill bli stark? Så kan vi spara båda människa och häst från förslitningsskador på grund av något som egentligen borde vara lätt och roligt. Men vad vet jag.

Jag läste ett inlägg från Eguipage om skummande munnar. Där kan man läsa omdömen från 3olika proffs.

En svarade:

– Enligt min mening innebär uppkomsten av skum i hästens mun under ridning att hästen trivs med bettet och arbetar på rätt sätt.

En svarade:

– För att hästen ska finna lösgjordhet och kunna svara på betslets inverkan förutsätter det att käkarna inte låses av nosgrimman.

Och den tredje svarade:

Hästarna har en i stort sett konstant salivering och om hästen inte sväljer måste den rinna ut någon annanstans, dvs genom munnen. Har hästen ett bett i munnen sugs det in luft i mungiporna och då bildas skum.

Inlägget finns --> här

Jag reagerade mest på det som Lars sagt (svaret längst upp). Och jag kan inte hålla med honom överhuvudtaget. Detta är ett exempel på hur dåliga folk är på att forska "nytt" eller hur jag ska uttrycka mig. Han verkar vara kvar i den "gamla" skolan och tänker inte nytänkande ett dyft.

Jag blir irriterad då jag tycker det är allvarligt det här med bett. Och desto mer man stoppar in i munnen på en häst, desto svårare får den att svälja.

Spänner man dessutom nosremmen hårt så kan inte hästen dra tillbaka tungan så som den måste göra för att svälja.

Sen vill jag även påpeka att det säkert finns hästar som skummar av trivsel, även om jag tror att de är väldigt få!

Hur tänker ni?

Läste ett inlägg angående vikt och balans.

*

En tydlig studie har gjorts i frågan om belastning på ryggen av tung och lätt ryttare.

En lätt obalanserad ryttare gör bra mycket mer skada på en häst, än en tung välbalanserad ryttare! I studien användes en tjej på 68 respektive 113kg.

De testade att både rida i westernsadel och i en vanlig dressyrsadel. Med en värmekamera kollade man av hästens rygg efter rindingen, och bara efter 5min såg man resultat. Med den tyngre balanserade ryttaren va värmen jämn på hela hästens rygg, medans den lätta obalansreade ryttaren gjorde så att hästen fick "vita" punkter på ryggen där ryttaren hade sne belastat den.

Här finner ni inlägget som jag läst samt mer bilder:

Bilder

Råd från vetrinär angående bett:

En häst är inte skapt för att ha något främmande föremål i munnen, det är vi människor som tycker det finns plats för diverse olika bett i hästens mun. Vad vi än använder för bett så blir det en onaturlig belastning på mjukdelarna i munnen och ibland även på tänder och underliggande ben. Vår uppgift är att hitta utrustning som inte skadar hästen och detta gör man bäst genom att variera utrustningen med att använda olika bett, att variera ofta så belastningen inte blir densamma varje gång vi stoppar ett bett i hästens mun.

Det är också mycket viktigt att bettet är lagom stort, vare sig för brett eller kort, för smalt eller tjockt. Det får inte heller hissas för högt upp i sidstyckena så det drar i mungiporna. Sitter det för högt har man ju skapat en belastning i mungiporna redan innan man själv inverkar med handen. Man kan tro att ett tjockt bett ska vara mer skonsamt för munnen men ett tjockt bett tar också större plats , så man får undersöka hur den egna hästen ser ut i munnen.

Mitt råd är alltså:

1 Kontrollera att du har rätt storlek på bettet.

2 Kontrollera att det inte sitter för högt upp, att det ligger rätt i munnen och att det får plats.

3 Variera bett flera gånger i veckan t.ex tredelat, tvådelat, rakt, ev rida på Hackamore någon dag i veckan.

Fick en kommentar av en tjej som heter Julia och tänkte ängna ett inlägg för detta tycker jag är intressant, plus att det säkert finns fler som vill ta del av fakta/tips angående detta.   

Julia:

" -Jag undrar om du har något bra förslag hur man kan rida en travare som är 5 år. Min häst är 5 år och är en travare och han är het och jag har inte vågat galoppera på honom. För han är rädd för allt som rör sig typ. Och jag vet att han har blivit som en tonåring. Så om du vet någon bra hemsida som man kan få bra förslag så är jag tacksam att få svar!:)"

Jag väljer att svara med tips som jag själv hittat på nätet.

*

Galopp är den mest naturliga gångart hästen har, de är flyktdjur och måste kunna förflytta sig snabbt iväg vid fara.
Alla hästar har mer eller mindre utvecklade gångareter på ett eller annat sätt.

Just på våra kära travhästar har man lagt vikt i att utveckla en hög hastighet i trav.
Genom detta har hästtypen, mer eller mindre med avelns gång fått egenskaper som ej främjar en bra galopp.

Här under följer ett antal steg från att börja jobba med att kunna få hästen att fatta galopp till hur du ska vidareutveckla din hästs båda sidor i galoppen.

Steg 1

Börja inte med att försöka fatta galopp om du ej känner att hästen kan jobba någorlunda bra i trav först. Det finns inga genvägar, hästen måste kunna ha en grundstyrka för att fortsätta utvecklas i rätt riktning.

Börja med att känna efter vad du har att jobba med genom att driva på hästen in i galopp på böjt spår, antingen vid en hörnpassering eller på en större volt.
Just att börja på böjt spår gör det lättare för hästen att hamna rätt med benen och att kunna skjuta ifrån riktigt.

Var noga med att inte stressa fram något, gör en halvhalt innan men förvänta dig inte en mjuk fattning. 
Här kan det gå undan i galoppen, sitt djupt och luta dig något bakåt.

Kräv ingenting mer, det kan förvirra och hästen har heller ingen balans eller styrka än.

- Var beredd på att det kan gå fort i början -

Lutar du dig framåt kommer hästen springa fortare i en obalans.

Din vikt hamnar på hästens framdel och då måste den balansera upp dig också, tänk dig att någon sitter på dina axlar och lutar sig frammåt för att balansera upp det springer du fortare ellerhur?
Tänk på sitsen!

Försök sedan att sakta ner i trav och göra om samma procedur igen. 
Var noga med att från början vara tydlig med galoppskänkeln, det är inget hästen förstår med en gång men tillslut kommer den förknippa det med galopp.
Överdriv berömmet med rösten och klapp på halsen.

Steg 2

Denna del kan vara en hjälpande hand ifall steg 1 inte fungerade alls för dig eller ifall du helt enkelt vill ta dig vidare i utvecklingen.

Bommar. Bommar betyder inte nödvändigtvis ett hinder, men för den oerfarna travhästen kan endast en markbom innebära en kort sekunds fundering, vilket du självklart kan ha bra nytta av.
Jag rekommenderar att använda bommarna på böjt spår även här, då jag antar att hästen inte har hunnit få tillräckligt med styrka och balans till att fatta rätt på rakt spår än.

Det mest effektfulla att öva in galoppfattningar kan vara att ha t.ex tre-fyra bommar på en volt på ca 20 m i diameter.
Kom i trav mot första tänkta bommen, gör halvhalt och lägg till galoppskänkel, fattar hästen galopp, beröm och låt den galoppera ett varv över bommarna innan du saktar av och gör samma sak igen.

Skulle din travare på något sätt nonchalera bommarna och ej fatta galopp så höj upp dem en aning, räcker med ca 30 cm ibland kan det behövas lite till, obs! men inte högt!
Samma sak här, vid ögonblicket hästen precis ska studsa över, lägg till en galoppskänkel.
Beröm och ge lite eftergift. Var noga med sitsen, luta dig ej för mycket framåt utan fånga upp galoppen genom att luta dig bakåt.

Upprepa, och var nog med att byta varv.

OBS! Kolla så hästen fattar rätt galopp! Om inte, bryt av direkt och försök tills det blir rätt.

Det kan vara svårt att känna eller se från ryggen ifall det blir rätt, så ett tips är att ha någon från marken som kan hjälpa till och se om det blir rätt.
Detta är superviktigt, tillåter man att det blir fel vid inlärningen av galoppen så kan det ställa till det senare i utvecklinen.

Fötterna sätts på marken i följande ordning under höger galopp:

1. Vänster bakfot
2. Höger bakfot och vänster framfot
3. Höger framfot, varefter kroppen i samma ögonblick, som denna fot upplyftes, förblir svävande i luften, tills vänstra bakfoten åter skjutits under bålen.

Man skiljer höger respektive vänster galopp genom att studera att hästen t.ex i vänster galopp skjuter upp mer med vänster framben och tvärt om med höger.

Steg 3

Detta förutsätter att din häst har förstått galoppskänkeln i båda varv nårorlunda bra. Nu kommer vi till det eviga galoppfattnings-nötandet samt att få till en lugnare galopp på din travare.
Många travare upplevs som väldigt slarviga och snabba i galoppen, det är endast mer jobb som behövs, för det går att ordna till en bättre galopp!
För att göra din travare kvicktänkt men ändå försöka med en ganska sansad galopp är det övergångar mellan de olika gångarterna som kan hjälpa dig.

Kort galopp

Börja passet med skritt några steg, trav några steg, skritt-halt och så börja om. Gå vidare mot galoppen och då med trav, galoppfattning, galopp och så trav igen, med så få steg som möjligt i mellan.

Blir hästen ändå stressad i galoppen så kan du även gå ner i skritt och halt och göra om hela proceduren om och om igen.

Kan din häst rygga lägg även till detta efter halten. Detta är total hjärngympa och superbra träning för att få en lyhörd och lugn häst. Detta hjälper även till för att få hästens bakbenen mer under sig!

Börja med att göra det på en volt, känn efter ifall din häst har bärigheten att fatta galoppen på rakt spår, går det ej så gå tillbaka till volten.

Steg 4

Vi förutsätter att du nu kan få en hyffsad galoppfattning på volt och nu vill vi vidareutveckla det på ett rakt spår. Här kommer de kära bommarna in i bilden igen.
Lägg ut ca fyra st galoppbommar, håll in hästen något i sansad trav, luta dig något bakåt, gör en halvhalt innan första bommen och lägg till galoppskänkeln, ställ hästen lite åt det håll du befinner dig i, åt höger i höger varv o.s.v detta är nästa kommando att lära ifall hästen har svårt att fatta galopp på rakt spår.

Var noga när du ställer hästen att hålla emot med innerskänkeln så hästen ej flyter inåt mot din ställande hand.

Tänka på: Beröm! ÖS på med beröm men bara när det blir rätt galopp. Slappna av i axlar och sitt djupt. 
Om du kan, försök reglera så att hästen inte springer på för fort efter galoppbommarna. Andas djupt och slappna av.

Denna övning kan vidareutvecklas till studshinder, tänk då på att inte ha för högt, det är inte höjden som gör att hästen får en bra galopp.

Steg 5

Öva galoppfattningar nu på rakt spår, rid gärna ut i skogen. Detta förutsätter att hästen har förstått förgående kommando, (galoppskänkel och ställning).

Fatta höger galopp, beröm, bryt av till trav, ställ om och fatta vänster galopp, beröm, bryt av o.s.v. 
Detta kommer att göra att din häst kommer bli säker på sin galopp men framförallt kvicktänkt.

Tänka på: Sitsen, sitt djupt, driv med benen men håll inte emot hårt med handen, utan försök sakta av genom att tänka/säga "saaakta", då kommer du omedvetet luta dig en aning bakåt och fånga upp din hästs fart i en förhållning.

Steg 6

Enkla galoppombyten, det är en bra bit kvar innan man börjar med riktiga galoppombyten men för att få bättre kvalité på sin galopp kan man börja med de s.k enkla galoppombytena.
Det är precis som det låter, det som gjordes redan i steg 5. Börja med att galoppera på diagonaler, när du är över på mer än halva banan, bryt av till trav och fatta ny galopp när du kommer ner i hörnan.

Galopp på diagonalen

Minska succesivt travstegen mellan galopperna men ge dig inte på att försöka förverkliga ett galoppombyte än, inte på egen hand.

Du kan även göra enkla galoppombyten på en 8:a eller på serpentiner, tänk på ställningen och var tydlig med vad du vill så det inte lika enkelt uppstår missförstånd.

- Vid större problem -

Vid minsta lilla problem borde du be en veterinär, kiropraktor eller equiterapeut kolla igenom hästen, better safe than sorry!

- Tänk på att en häst är aldrig dum bara för att vara dum -

Många travare har problem med sina ryggar och diverse andra problem idag, så jag rekommenderar verkligen att kollar upp hästen innan du börjar träna på allvar.

*

- Jag vill även tillägga att använda rösten för att få din travare att förstå dig! Säg - Galopp! När du löslongerar/longerar/tömkör eller när hästen galopperar, använd rösten! Detta har du användnign av sen när du även sitter på hästen. Beröm även väldigt mycket när den väl tar galoppen! -

Lycka till!

Varmblodstravaren Tarzan och jag för några år sedan:

Text lånad från: Forskning och fakta.

Kan hästen automatiskt höra skillnad på beröm och skäll? Det frågade sig ett gäng forskare och i ett samarbete mellan USA, Italien och Tyskland har de försökt undersöka just det. Totalt testade de 95 hästar i olika åldrar och raser. Hästarna skulle i försöket ledas över en presenning på marken.

De delades upp i två grupper och varje häst testades i max tio minuter där en person försökte få den att gå över presenningen. Ena gruppen uppmuntrades med ett mjukt "good horse" när de tog ett steg i rätt riktning. Den andra gruppen fick höra ett högt skarpt "quit it!" när de närmade sig presenningen.

Alla hästar klarade inte att gå över presenningen på den utsatta tiden och tvärtemot forskarnas hypotes så var det lika stor andel i båda grupperna - 25 procent - som fick bryta utan att ha genomfört uppgiften. För de hästar som till slut klarade att korsa presenningen utan märkbar oro tog det i genomsnitt lika lång tid oavsett vilken grupp de tillhörde. Det fanns inte heller någon skillnad i hjärtfrekvens, vare sig mellan grupperna eller mellan de som verkligen gick över presenningen och de som inte gjorde det.

En skillnad som forskarna faktiskt hittade var mellan hästar av arabtyp och varmblod. Det tog i genomsnitt tio minuter för arabhästarna att ta sig över presenningen men bara två minuter för varmbloden.

Forskningen fortsätter...

Vi är alla genier.

Men, om man dömer en fisk

om dess förmåga att klättra i träd,

kommer den att leva

hela sitt liv i tron om att den är dum.

-Albert Einstein-