sofiastotto

Senaste inläggen

Av Sofia Lindström - 2 juni 2015 18:58


Stöd eller kontakt?

En sak som skiljer sig mellan den traditionella och den Akademiska ridkonsten är sättet att se på ryttarens kontakt med hästens mun. I den traditionella ridningen pratar man ofta om ett stöd, något som för mig innebär för mycket kontakt mellan hand och mun. Ett stöd är något man lutar sig emot, eller som håller något på plats för att förhindra att det ramlar omkull. Jag är inte intresserad av att mina stackars armar ska vara ett stöd för hela hästens framdel och jag tror heller inte att hästen är intresserad av att bära upp allt detta med sin mun! Vad som händer när ryttarens hand blir hästens femte ben kan ni läsa mer om i mitt tidigare inlägg om just detta.


Jag föredrar att istället prata om kontakt mellan min hand och hästens mun. En kontakt kan nämligen vara mycket lätt och är ibland så lite som tygelns vikt. Många anser att när tygeln glappar så har hästen “knäppt av” i nacken, men så behöver inte vara fallet. Det kan självklart vara det som hänt, men det behöver inte vara det!

Man ska alltid sträva efter att hästen söker ryttarens hand, men det är just här det blir fel många gånger. Att hästen söker ryttarens hand och att ryttaren tar kontakt med hästens mun är inte samma sak! Målet är att hästen alltid ska söka en mjuk kontakt med min hand, men att jag enbart kortar upp tyglarna och tar kontakt med hästens mun och placerar den i en form den kanske inte är redo för är att börja i fel ände. Det är stor skillnad att rida sin häst på handen och att hästen söker sig fram till handen!


Många gånger tror jag att det finns en viss förvirring kring begreppen. Jag väljer att kalla det jag beskriver ovan för kontakt, medan någon annan kallar det för stöd och menar precis samma sak. Det jag definierar som stöd anser jag dock leda till motstånd och spänning hos hästen och något jag alltid eftersträvar i min ridning är att aldrig skapa motstånd, jag vill ha ett harmoniskt samspel! - Maja



 

Jag och bästa Totto.

ANNONS
Av Sofia Lindström - 30 maj 2015 10:27


Då har vi hunnit inviga paddocken ett par gånger. :) Underlaget är fast och stabilt, för tillfället kanon (!!), men det kanske behöver fyllas på ett litet tunt lager med någon mjukare sand i framtiden efter att allt satt sig ordentligt. Men det är bara att rida på och se frammåt. :)


Mimmi fick inviga den tillsammans med mig. Altså vilken häst hon är! Bara knallar på och runt i paddocken precis som om hon har varit där innan. Och ja, det hade kanske inte varit någon "big deal" om allt varit klart runt paddocken. Nu är det ett djupt dike längsmed hela ena långsidan (och inget staket), det står en traktor på ena kortsidan, ligger plåttak och massa dränerings grejer liggandes runt om. Vaddå nervig Arab, vad är det för något? ;)


Sen va det dags för Totto att få känna på ridbanan. Hittade en sten och skulle hoppa upp, då blev han rädd för något och drog iväg i 180, jag hamnade bakom sadeln och fick kasta mig av. Totto som hade världens överskottsenergi bockade nöjt iväg till sommarhagen och körde lite rejs där. :P Jag ropade på Erik så han fick komma och hålla i Totto meddans jag hoppade upp igen. Nu skötte han sig som han brukar och lunkade runt lite energilöst på banan. Skritt, trav och galopp. När vi va klara så hoppade jag av och gick tillbaka till stenen. När jag placerat Totto på samma ställe som innan så for han iväg. Han måste varit rädd för att stå med rumpan mot vattenpumpen som Erik lagt i ett dike som ska dreneras. Men, jag började om, ställde honom på samma plats som innan, stilla och försiktigt hoppade jag upp, skrittade ett par steg, hoppade av, hoppade upp osv. tills allt kändes bra igen.


Ris och ros invigning ;)


Nu väntar jag på någon vänlig skäl ska bli medryttare på Mimmi ett par dagar i veckan så att jag får mer tid att sätta igång att rida Totto ordentligt, och att Mimmi också får röra på sig mer. :)


 

ANNONS
Av Sofia Lindström - 25 maj 2015 21:49


Som taget ur min mun..


 "Vem är jag att dömma? Det är en fråga jag ofta ställer mig själv. Jag anser inte mig själv vara unik eller bättre än någon annan. Däremot är jag öppen och nyfiken. Dessa två egenskaper gör mig ifrågasättande och nyfiken att veta varför. Vill man alltid veta varför, kommer man också innha drivkraften att finna svar. I och med detta är min ridning och min egen ridkonst en dynamisk utveckling. Min åsikt idag är kanske inte samma i morgon även om den såklart har en grundsten." -Caroline

 

 

 

Av Sofia Lindström - 25 maj 2015 10:27


I lördags va det dags att flytta hem hästarna igen. Jag hade tur och hade blivit erbjuden hjälp av min arbetskamrat med att lasta och köra hästarna hem.

Vi började med Totto. Jag va nervös redan när jag kom till stallet. Att köra honom är bland det otäckaste jag vet, eftersom han har satt/lagt sig ner 3ggr i transporten, skadat sig och behövt sy flera stygn i pannan, samt att han får panik och stegrar och kastar sig runt i transporten helt okontrollerat. Så ja, även om jag verkligen inte ville, så kom nervositeten över mig som en flodvåg..


När det väl va dags kom även Linda och Morgan ut och hjälpte oss. Vi va alltså 5personer på plats. Jag höll i Totto, Erik och Morgan hade varsin dörr i bak, Linda stod snett bakom Totto, och Ing-Britt stog i luckan ifram och lugnade mig med tips och knep. :) Totto gick med mig lydigt in i transporten, men gick ut innan vi hunnit stänga. Så höll vi på ett bra tag. In, ut, in, ut...

Efter ett tag bestämde vi oss för att vi skulle sätta ltie mer press på honom, eftersom att det blev att han bara gick in, tog en tugga av ett äpple, och gick sedan ut igen.   

Sen tog det inte så lång tid innan vi lyckats stänga bakdörrarna och det va dags för att åka.


 

Ni ser skräcken i mina ögon.... ;) Hahahahahaha.


Det va nu det gällde. Det har alltid varit i starten, när bilen börjar rulla som Totto får panik. Kameradisplayen va på plats, och vi kunde följa exakt allt som hände inne i transporten. Vi började rulla, och nu till min stora glädje så stod han kvar på alla 4ben! Han såg inte ut att tycka att det va kul, men samtidigt så fick han heller inte panik! Åh, vilken underbar lättnad!!!!

Hela vägen gick bra. Han stod rakt och även diagonalt beroende på vart han kännde att han fick bäst balans. (Vi har mellanväggen snett i min nya transport).


 


Väl hemma öppnar jag framdörren och hälsar på en svettig och lite darrande Totto. Han va dock inte lika svettig som när vi körde honom till Linda, så det går åt rätt håll. Ing-Britt och Erik öppnade i bak och när vi kännde oss redo så backade jag ut Totto försiktigt.

Det syns på en gång att Totto känner igen sig. Och all min nervositet släpper, och jag springer lyckigt genom våran trädgård med Totto, som glatt hänger med i trav. Lycka!


Totto släppte jag på våran "väg" som är en instängslad gräsväg. Och vi gick in för att äta en macka och lite fika.


Sen va det dags att hämta Mimmi. Nu va jag inte lika nervös. Bara vi får in henne så vet jag att hon står snällt och avslappnat inne i transporten.

Hela gänget va på plats för att även hjälpa oss att lasta Mimmi. Hon hängde med snällt in, men backade hastigt bak igen. In, ut, in, ut...

Det märks vad jag har tränat på med hästarna, endast i och urlastning, inget stänga dörrar osv. Men bättre det än inget. Och det är ganska svårt att träna på att stänga dörrar och så när man alltid tränar själv.


När vi sätter lite mera press på Mimmi så börjar hon på att ställa sig på bakenen, som vanligt. Vi gör ingen stor grej av det eftersom hon inte hotar oss på något sätt, utan hon vill bara att vi ska tro att hon är läskig. Hihi, min lilla tant.

Mimmi trycker sig ut dom nästintill stängda dörrarna ett par ggr. Sen efter ett tag är det precis som att hon ger upp och låter oss stänga medans hon står kvar inne i transporten.


 


Vi hoppar in i bilen och rullar hem. Väl hemma, skuttar jag bak och öppnar dörren. Mimmi gnäggade och Totto svarade. Mimmi ser lite extra vaken ut, men va inget svettig och verkade ha tagit resan med en nypa salt. Sträckan är förövringt ungefär 1.5mil, så det va inget långåk dom fick stå ut med.


Mimmi och jag sprang genom gräsmattan och vägen fram till hagen där Totto stog. Jag släppte in henne och dom nosar på varann, och sedan är allt som vanligt igen. :)


Vilken dag, och vad glad jag är över att allt gick så bra som det gick! Hoppas att min nya transport va det som gjorde susen för Tottos transporträdsla och att det kommer att gå ännu bättre i framtiden!


<3 TUSEN MILJONER TACK TILL ALLA SOM HJÄLPT MIG UNDER DAGEN, DET BETYDER OBESKRIVLIGT MYCKET FÖR MIG! <3

  
  

 

Av Sofia Lindström - 17 maj 2015 19:01


Fick en kommentar för ett tag sedan från Sofie, som undrade lite hur våran lada ser ut och hur vi tänkt göra iording den. :)


Här under kommer en bild som visar på ett ungefär hur det kommer att bli. Själva ladan/stallet är ca. 5.5* 14 och sedan har vi carporten till transpoten på 4* 5.5m Storleken på lösdriften ar vi inte riktigt bestämt, men ena delen blir lösdrift och en mindre del blir förvaring. Det kommer att finnas en dörr mellan halmförvaringen och lösdriften, så att man kan strö smidigt, sen kommer det vara en dörr mellan lösdriften och stallet, så att man kan ta in eller ut hästarna direkt från stallet ut i lösdriften.

Mina hästar kommer stå i lösdriften året om. Boxarna byggs för att användas vid extremväder eller att man av någon annan anledning vill att dom står på box. Men lösdriften är prio just nu, och boxar kommer byggas till succesivt.

Ovanför sadelkammaren har vi byggt höloft. Höloftet kommer även att fortsätta ut över boxen som är i anslutning. Vi kommer även bygga en vind/loft ovanför transportcarporten till förvaring av virke och/eller hö.

Utanför sadelkammaren kommer vi sätta upp en uppbindningssstock, så att man under bra väder även kan stå ute och fixa hästarna.



 


Nu är detta på ett ungefär och vad som är mina önskemål. Jag har inte mätt exakta mått, utan bara gått över lite snabbt med måttstocken. Men detta är ett humm iaf. :) Hoppas du blir nöjd med svaret!


Kan visa bilder på hur det ser ut i dagsläget om ni är intresserade? ;)

Av Sofia Lindström - 15 maj 2015 19:23


Kollade runt på lite gamla inlägg som jag skrivit. Hittade ett när jag skrivit om hur man räknar ut hästens ålder i människoår. Roligt för nu är Totto och jag lika gamla! haahahah.. 27år bägge två. :)

Mimmi är tydligen 55, hahahaha, det märks INTE! Gudars, hoppas jag är lika pigg och fräch när jag är 55år. ;)


Här hittar ni inlägget: Hästens ålder i människoår.

 


Min fina 7åring:

    

Och min vackra 15åring:

 

  

Av Sofia Lindström - 15 maj 2015 16:39


VILKA VÄXTER VÄLJER HÄSTEN ATT BETA OM DEN SJÄLV FÅR VÄLJA?


Den frågan ställde forskarna bakom en unik betesstudie i Ukraina.

Enligt Foderbladet Häst från SLU har studien bäring även i Sverige eftersom studien gjordes i ett klimat som liknar det i södra och mellersta Sverige samt med en flora som liknar vår.

I studien undersökte forskarna vad en grupp przewalskihästar spontant valde att beta och vilka växter de helt undvek. Området som studien utfördes i ligger nära Tjernobyl och betesmarken består av övergiven åkermark som återerövrats av vilda växter. Floran domineras av gräs men består också av baljväxter, tistlar och en rad örter, skriver Foderbladet Häst.


Av de totalt 280 växter som inventerades av forskarna betades 52 vid någon tidpunkt. De mest populära växterna bland hästarna var kvickrot, hundäxing, foderlosta, rödklöver och kråkvicker. Även kärrgröe och vitklöver valdes gärna av hästarna i studien.

Mindre populära var exempelvis engelskt rajgräs, syror, skräppor, fräken och starr samt arter som cikoria, hundkäx och sengröe. Giftiga blommor som smörblommor och stånds undvek hästarna helt.

Hästarnas betesval skiftade något över tiden, troligen beroende på förändringar i växternas energi- och näringsvärde.


 

Av Sofia Lindström - 14 maj 2015 21:27


Hej och hå!


Idag har jag klippt hela vår gräsmatta (den är stor!) och även gått med röjsågen och sågat ner både stora och små träd. Sly växer som ogräs! Att putsa ner sly och annat som ligger emot eller är nära staketet osv. är det tråkigaste jag vet! Eller ännu tråkigare, att släpa sly till en eldhög, BLÄ! Det är ett evighetsjobb när man har en gård som har blivit eftersatt i många år. De som bodde här innan nyttjade inte betet, så det är väldigt risigt och tätt med träd och sly...

MEN det tar sig, och vi har fått ena sommarhagen riktigt trevlig. :)


Senare på kvällen åkte jag till stallet. Jag va trött i kroppen och kände inte för att göra något speciellt. Tur va så kom Linda ut och gjorde det hela mycket trevligare. ;)

Jag passade på att packa grejer som ska med hem igen. Känner att jag behöver "beta" av lite saker nu så att det blir smidigare när vi väl flyttar hem igen. Behöver inte ha grejer i överflöd hos Linda. Grejerna har av någon konstig anledning växt enormt hos henne. Hahahaha.. Ni vet väl att hon har en loppis med hästgrejer va? Farligt, farligt! ;)


Jag tog med mig transporten hem idag. Väl hemma backade jag in den till sin parkering, alldeles själv! Stolt så! :)


   

Det svåraste med att backa ett släp är att backa rakt! Det är inte speciellt svårt att backa i en sväng. Det är så himla lätt att släpet drar iväg åt nåt håll när man ska backa rakt. Men träning ger färdighet. :)
     

Presentation


Jag heter Sofia och är hästtjej sedan liten! Här på bloggen kommer jag att skriva om mitt liv och min livskamrat, Totto. :)

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ sofiastotto med Blogkeen
Följ sofiastotto med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se