sofiastotto

Senaste inläggen

Av Sofia Lindström - 18 maj 2016 20:19


I vintras tog jag kontakt med en Hästkommunikatör. Har länge velat veta vad Totto tänker och tycker. Även om man tror att man vet så känns det ändå som att man vill ha "på papper" hur det egentligen är, eller det ville jag i alla fall!


Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Man hoppas ju på det bästa såklart, men ändå så har man ingen aning!


Vem har inte drömt om att få veta vad hästarna säger? Nu tog jag chansen!


Jag sände bilder till en dam som kommunicerar med djur via bilder. Dessa bilder fick hon kika på:


   


Jag fick ett långt svar, och jag tror inte jag behöver förklara varför jag grät genom hela texten.   


"Här har vi verkligen en Totto i dess helhet….han är så vänlig och trevlig på alla sätt och vis.

Det känns som om det finns ett mycket starkt och kärleksfullt band mellan honom och hans matte."

 

Tottos egna ord:

”Matte är bäst och vi gör alltid det som är skojigt och som får mig att må bra och känna att jag är duktig och rolig och älskad. Matte finns där för mig och hon vill att jag ska få vara häst med allt vad det innebär. Jag trivs så bra och känner mig ombrydd och omhändertagen på alla bästa vis av min matte och människa. Jag trivs med min kompis och vår flock är bra och vi delar på allt utan att bråka och kivas.”

 

"Det känns lite för mig som om matte egentligen bara vill kolla att allt är precis som hon själv har uppfattat och tror med vad Totto tycker och tänker…. Och det är det…jag brukar också låta andra kommunikatörer prata med min märr…bara för att försäkra mig om att jag är på rätt spår och att jag inte drar förhastade slutsatser eftersom jag ju känner till det mesta om min egen häst….

Alltså matte, denne häst mår så bra som han bara kan och han är så nöjd och belåten med sitt liv och sin hästtillvaro i stort. Han är så kramgo så att man bara vill stå och hålla om honom….

 

Ni verkar ha mycket roligt ihop och du förstår ju hans behov till fullo….. Han är någon slags korsning om jag får rätt för mig..Tinker? Men han ser ju även ut som om det finns halvblod eller liknande inblandat också. Det får matte berätta vidare om…Han är verkligen en mycket vacker häst både på utsidan och på insidan av sin hästsjäl…

 

Upplever honom som väldigt mångsidig och ni verkar pröva på på både det ena och det andra…allt för att Totto ska tycka det är roligt och bli motiverad och inspirerad att känna så mycken glädje och lekfullhet i sin tillvaro.

Så här borde nog alla hästar få ha det…..ingen stress…ingen press ….bara vara och bli uppmuntrad och få ha roligt bara för att det är roligt att vara och att bli uppskattad och omtyckt…

 

”Kanske kan man säga att skillnaden mellan människor och hästar är att det är människans ansvar att hitta lösningen eftersom vi har faktiskt har valt att knyta an till våra hästar på det vis vi gör. Dock är ju en del av detta också att vi förstår de universiella lagarna och att vi förstår att just detta valet som vi har gjort aldrig får gå emot hästens natur och dess naturliga val. De har ju i och för sig kanske också valt just sina omständigheter på samma vis som vad vi har gjort en gång…och då kan man konstatera att inget i levandes livet egentligen är bara av en slump.

OM man ser saker och ting på detta vis och i ljuset av detta så borde det också vara begripligt att lika mycket som vi helar våra hästar så helar våra hästar oss och då finns det varken ledare eller följare utan bara kompanjoner och bästa kamrater på vår gemensamma andliga väg och utveckling.

Då kan vi också äntligen släppa på det där med dominans och kontroll och istället se och acceptera oss själva precis så som den vi genuint är. Djuren är nog alltid i nuet på ett eller annat vi och de tynger inte ner sina sinnen med denna oändliga ström av VAD man gör ….och vad man BORDE göra…. och vad man borde göra och inte göra i FRAMTIDEN…alltså detta ständiga planerade och funderande vad som är bäst och vad som är bättre osv osv…

Dock har de sina egna vägar på hur de bäst kan acceptera eller stänga av när de exponeras för människokontakt av olika dignitet…. och trevlighet…. eller otrevlighet…..

 

Vår uppgift som deras människor, som har ju faktiskt har det yttersta ansvaret för det djuret vi har tagit till oss, borde vara att hjälpa dem att ALLTID kunna njuta och känna sig glada och lyckliga och över allt tillfreds i det momentet som de tillbringar tillsammans oss.”

 

Jag har tagit mig friheten att citera lite av vad Mark Rashid, en mycket speciell och kännande hästmänniska, filosoferar över…Det känns som om du förstår detta till fullo och då ville jag gärna dela med mig av denna filosofi…Jag försöker alltid praktisera detta i min egen vardag med min häst…och jag kan ju bara säga att ju mer man förstår själv..ju mer förstår hästen och tillvaron blir bara jättebra och en glädje var dag både för hästen och för dess människa …

 

Hoppas inte jag har missat något vad gäller Totto men han bara lyser av välmåga och glädje så jag har just inte mer att tillägga om honom."

 

Med vänlig hälsning Elisabet Fyhr

ANNONS
Av Sofia Lindström - 18 maj 2016 19:56


Väcker minnen med att kolla på gamla bilder från Pay and jumpen jag och Totto va med på förra året. Våran första pay&jump ihop.

Jag minns så väl att det enda som jag va "rädd" för, det va att trilla av.. :PIngen nervositet över huvudtaget!

Eftersom Totto inte har sett tävlingshinder, haft massa hästar och publik runt om sig, så va jag rädd för att han skulle bli rädd för något så att jag åkte i backen.

Utöver den rädslan så va jag helt lugn. Jag hade inga som helst prestationskrav och tog allt som det kom.

Jag har aldrig varit så avslappnadd på en "tävlig" förr i hela mitt liv! 


Kollar på bilderna och ser så tydligt hur avslappnat allt är..

   

   

   



ANNONS
Av Sofia Lindström - 18 maj 2016 19:42


Ja, nu ligger vår blocketannons ute. Inackorderingsannons! Har även lagt ut den på Facebook på en del ställen. Nu hoppas vi på napp! :)


ANNONSEN!

 

Nu börjar saker och ting falla på plats hemma. Så det känns verkligen passande att öppna upp för fler folk här nu!

             

Av Sofia Lindström - 16 maj 2016 19:36


Här kommer en liten karta över hur våra hagar, paddock och skog ser ut och är uppdelad. :)


1. Sommarhage med dunge och stor springyta. Här finns vattenkopp som fylls upp av sig själv.

2. Sommarhage med två dungar och som även innehåller 2terränghinder. Hit har vi dragit vatten, och en vattenkopp som fyller på sig själv kommer komma upp i år.

3. Sommarhage med 95% skugga. Här får hästarna stå när det är riktigt varma sommardagar och njuta av skuggan.

4. Sommarhage som är under uppbyggnad. Här ska det ner med träd för att öppnas upp.

5. Gammal vinterhage som nu kommer att användas som sommarhage. En hel del träd här och inte så mycket gräs än.

6. Vinterhage med anknytning till lösdrift. Uppvärmdvattenkopp inne i lösdriften.

7. Här är paddocken nu. 20*40.

8. Invänjningshage på gräs. (Här kommer en framtida hinderbod/förvaring byggas, vi har dragit dit el till lampa/or).

9. Här är en del av våran skog som vi gjort en ridslinga i. Här är en perfekt fram och avskrittningsrunda i kuperad miljö.

10 (den vita linjen). Visar våran gräsväg (som hästarna står och betar fin i just nu). Och även den vägen som vi rider när vi rider ut, så att vi kommer direkt ut i större skog.


 

Av Sofia Lindström - 15 maj 2016 10:20


Igår va Johanna här. Hade tänkt ta en liten skrittur ute i skogen, men när jag hämtade Totto så såg han så otroligt busig och energifulll ut, så jag tog det säkra före det osäkra och tänkte longerat honom en sväng istället.

Tar verkligen inga som helst onödiga risker nu, bättre att göra något annat med honom än att hoppa upp på en kanske energibomb och flyga av. Nu är magen så pass stor och ivägen så jag har inte samma balans som innan.


Johanna red Sivan en sväng i paddocken och jag hade grimma och longerlina med ut till Totto. Jag ångrade mig dock fort och bestämde mig för att tömköra honom istället. Så jag knöt fast linan i hans grimma och började köra lite istället. Han va SÅ fin! Trodde verkligen inte vi skulle uppnå det som vi gjorde igår, eftersom han inte på långa vägar är igång kontitions och muskelmässigt, men jäklar vad bärig, mjuk och avslappnad han va! I grimma med dessutom. :)


Kunde inte motstå att låta honom galloppera några steg. Brukar innte göra det när jag tömkör eftersom jag tömkör med bara en longerlina vilket blir ganska kort och man låter dom gå på volt. Men jag tänkte jag kunde fråga om en fattning i alla fall. Jag går ju med såpass att volten blir lite större än bara linan ändå.


Totto löd och gjorde en fattning med bakbenet under mulen nästan, sååå jäkla bärigt och i slowmotion. Han fick kämpa på lite och såg lite bekymrad ut, och det har jag full förståelse för när han lägger så mycket energi på samlingen. Men det gick lättare sen för honom, och då såg han inte längre bekymrad ut. :)


Testade ett par galoppsprång i bägge varven innan jag skrittade av honom för hand. Måste verkligen ha någon med mig som kan filma mig någon gång under ett tömkörningspass, för han är så häftig!


Hästarna fick en välförtjänst betning för hans efter passet och släpptes sedan ut i hagen. Det duggade lite men det va faktiskt inget som störde. Tycker det är skönt att allt damm har lagt sig och att luften känns så himla mycket renare.



 

En printscreen sen i höstas. Han är bra på att använda sina bakben. :)

Av Sofia Lindström - 14 maj 2016 09:41

19februari såldes Mimmi. Jag hade då ägt henne i nästan 4år. 4år med en otrolig utveckling, både hos mig, men framför allt för Mimmi. 


Mimmi såldes tillbaka till Marja som jag köpte henne av. Marja hade ägt Mimmi från att hon va ca1.5år fram tills jag köpte Mimmi som 12åring. Marja hade valt att skriva i kontraktet att hon ville ha förtur om jag tänkt sälja henne i framtiden.


Varför Mimmi såldes, är det många som undrar.

Till en början så hade jag tänkt ha Mimmi på foder. Men när vi sålde min lägenhet och fick så pass mycket pengar för den så kände jag att jag "lika gärna" kunde köpa henne. Tanken va att hon skulle gå som sällskap/promenadridning hos mig. Dock ville Mimmi mer, hon älskade min uppmärksamhet och sprudlade av lycka när vi red ut. Därför började mitt samvete att tryta när jag gång på gång valde Totto för en tur och såg Mimmis besvikna blick.

Då bestämde jag mig för att skaffa en medryttare på henne. Detta va inte lätt! Mimmi är en väldigt speciell dam och jag visste faktiskt inte hur jag skulle våga att någon annan red och hanterade henne.


Mimmi blev så otroligt fäst vid mig. När jag bad någon annan att hämta henne i hagen, så vände hon bara på klacken och gick iväg. Det har hon gjort för mig 2ggr på 4år. Den ena gången när hon inte kom när jag ropade, så hade hon feber, och den andra gången när hon inte kom så hade hon ett svullet ben. Så när Mimmi inte kom fram till mig så visste jag att det va något som inte stod rätt till! Alla andra gånger och dagar så har hon kommit med öronen spetsade och alltid hoppat ner i grimman.


När någon av mina medryttare hade Mimmi i stallet, och jag gick iväg så att Mimmi inte såg mig, så började hon bröta runt i stallet och blev okontacktbar för den som stod inne med henne. Så fort jag kom tillbaka så stod hon lungt och fint och rörde inte en hov.

Hon hade svårt att lita på folk och hade valt mig som den som gick att faktiskt lita på, vilket i vissa situationer kunde bli lite jobbigt. Jag kunde ju aldrig veta hur hon skulle sköta sig med andra. Jag va alltid tvungen att vara med för att hämta henne i hagen osv.


I ridningen va hon inte heller värdens enklaste. Hon har humör så att det räcker till 10hästar till, ett fuxsto ända ut i hovspetsen. Man fick alltid klappa henne medhårs!


Jag minns när jag red henne i början att jag fick tänka om väldigt mycket. Jag fick helt enlkelt lägga allt jag lärt mig på hyllan, och låta Mimmi förklara för mig hur hon ville att jag skulle rida henne. Om man la på en skänkel på fel tidpunkt, eller bad om galopp när hon inte va sugen på det så blev hon så sur att hon högg en mot fötterna.


Galoppen va inte heller det lättaste i början. Ute har det alltid gått bra dock, när vi galopperade på rakt fram så va det inga konstigheter. Men att galoppera på banan.. det va en bergochdalbana som inte va och leka med! Hon bockade, vred och kråmade sig, flängde med huvudet och böt till korsgalopp. I allt detta så gick det även i 180knyck. Men, det va bara att sitta och åka med. Jag satt alltid i lätt sits, lät henne rulla på med glappande tyglar och tänkte bara på mig själv att vara så följsam och så lätt som jag bara kunde, så fick Mimmi greja bäst hon ville.


Detta blev bättre och bättre. Även om det tog lång tid och mycket svett och tårar.


Mimmi hade några medryttare som kom och gick, tills vi sedan hittade Emma. Emma, Emma vilken fantastisk person du är!


När Emma kom och provred Mimmi, så hade vi (jag och Mimmi) kommit så pass långt att Mimmi hade börjat acceptera det mesta från ryggen. Hon hade såklart fortfarande humör, men hon va mycket mycket mer förlåtande än vad hon tidigare varit.

Emma va väldigt grön i sin ridning. Och provridningen gick väl, ja, det gick sådär. Emma hade svårt med det mesta och hade inte riktigt koll på sin kropp. 

Jag va väldigt skeptisk till om jag tyckte att det skulle vara en bra eller dålig idé att låta Emma rida Mimmi. Men Emma övertalade mig med att säga - "Jag VILL verkligen lära mig att rida henne!"

Att hon sedan tyckte att Mimmi va otroligt vacker och härlig gjorde ju inte valet svårare, än att jag lät henne göra ett försök!


Det kändes som att Emma gillade Mimmi från dag ett, även om inte ridningen fungerade utmärkt så fanns ju ändå viljan och glöden där!


Mimmi gillade Emma, men som med alla andra så ville hon inte bli hämtad i hagen, hon blev även orolig i stallet när jag lämnade dom ensamma osv. Men detta växte bort. I stallet så gick det från att inte vilja stå still när jag lämnade, till att bara vända huvudet och kika efter vart jag tog vägen, till att faktiskt kunna vara med Emma helt ensam. Och tillslut så kunde hon till och med hämta Mimmi i hagen och ta ett ridpass i paddocken helt själva. :)


Mimmi gick ifrån att vara en rätt svår ridhäst, till att vara en superfin läromästare åt Emma. Mimmi sa ifrån med allt som hon inte gillade, och då fick Emma helt ekelt göra om och göra rätt. Perfekt!


Vi hade en mycket fin tid alla vi 4, jag, Totto, Emma och Mimmi. Sen blev den nya lösdriften blev klar. Och jag kände mer och mer att jag ville ha inackoderingar istället för två hästar, varav en som jag knappt red eller själv grejade med. När jag sedan blev gravid så växte tanken på att sälja Mimmi.


Jag hörde med Marja, och även folk i min närhet om det va någon som va intresserad av Mimmi. Men fick inget napp. Marja kom då och hälsade på, och bestämde sig för att köpa tillbaka henne när jag fått någon annan häst som sällskap till Totto.


Då hörde Johanna av sig. Och vi bestämde lite snabbt att hon skulle flytta sin ponny till mig. Hon hade två hästar innan, men kände även hon att hon inte hade tid för bägge. Så så fick det bli. Sivan flyttade hit och Mimmi flyttade tillbaka till sin "nygamla" ägare.


Med blanade känslor såg jag släpet rulla från vår gård med Mimmi i. Mest en lättnadskänsla faktiskt, då jag under en sån lång tid haft dåligt samvete för att jag inte hunnit greja så mycket med Mimmi. Men saknade henne även med en gång! Hon som alltid spetsade öronen mot mig och kom fram och hoppade ner i grimman. Mimmi som snällt ställde upp på mina idéer om att rida ut barbacka i halsring och testa det ena med det andra, TROTTS sitt humör! Mimmi som själv valde vilken sadel, vilket bett, vilket huvudlag, vilken flughuva hon ville ha.. Va hon inte nöjd så berättade hon det! Har aldrig varit med om en häst som "pratar" så mycket som hon gör. Hon har lärt mig massor och det får hon min eviga tacksamhet för.   



           






Av Sofia Lindström - 13 maj 2016 21:47


Blåst, kyla och snart kommer väl regnet närsom. Idag plockade jag av flughuvorna på hästarna och la på dom ett regntäcke nu inför natten. Ser fram emot lite regn faktiskt! Nu är allt så torrt och det dammar och är pollen överallt. Skulle vara skönt med lite regn för då känns allt så mycket renare sen. Sen behövs det faktiskt regn! Ser det framför mig hur betena kommer ta fart om dom får lite bevattning. :)


Nu andvänds inte lösdriften lika flitigt av hästarna, dels så fodrar jag dom ute med hö istället för inne i lösdriften, sen går dom och nopprar gräs. Det är väldigt skönt när det blir lite mindre att mocka i lösdriften nu!


 

Av Sofia Lindström - 13 maj 2016 08:43

Jag och mina idéer.. ;) fick en idé om att ha en liten sittplats utanför sadelkammaren. Tänk så mysigt att kunna ta en kopp kaffe efter ridning tex. Mysigt ju! :)

Erik la ut några plattor lite provisoriskt. Blir nog väldigt bra när det är klart!
Jag har även varit och köpt två stolar och ett litet cafébord. Sen ska en hängande petunia få dekorera ampeln sen närmare sommaren.

Måste visa före och efterbild sen! Då blir det en "förebild" från hur det såg ut när vi flyttad in, sen hur vi har haft det några år, och sen hur det ser ut när det är klart. :)

Ser fram emot resultatet!


 

[Bild]

Presentation


Jag heter Sofia och är hästtjej sedan liten! Här på bloggen kommer jag att skriva om mitt liv och min livskamrat, Totto. :)

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ sofiastotto med Blogkeen
Följ sofiastotto med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se