Hästar har ett ganska imponerande långtidsminne. En studie av Hanggi & Ingersoll (2009) visade att hästar som lärt sig att koppla ihop bilder enligt ett visst system klarade sina uppgifter upp till tio år senare, utan att ha övat under tiden som gick. Däremot är korttidsminnet väldigt kort, de glömmer inom cirka 15 sekunder. Men dels verkar det finnas en stor individuell variation här, dels verkar förmågan till korttidsminne vara något hästar kan träna upp (Hanggi & Ingersoll 2009). Här finns dock en hel del kvar att göra, Hanggi & Ingersoll (2009) tittade bara på tre hästar. Så vi måste vara försiktiga med att generalisera deras resultat.
  
Det finns dock en nyare studie, av 26 hästar, som visar att hästar minns övningar de lärt sig i åtminstone 22 månader – utan att behöva öva (Valenchon et al. 2013). Valenchon och hennes medarbetare (2009) försökte sedan träna bort det som hästarna lärt sig och här fann de intressanta skillnader mellan olika individer. Det verkade som om hästar, som var mer rädda till sin personlighet, hade svårare att glömma bort en uppgift där de belönats med en godis. De hästar som var mer känsliga till sin personlighet hade i stället svårare att glömma en uppgift där de utsatts för en liten luftpuff (obehag) om uppgiften inte utfördes rätt. Det kan alltså finnas personlighetsskillnader som påverkar både hästars inlärning och deras minne.
  
Det finns ytterst få studier av det som din fråga egentligen rör, hästars minne av varandra. En studie av Berger & Cunningham (1987), som under många år studerade mustanger i Nordamerika, ger lite information kring social igenkänning. Man visade att haremshingstar undvek att para sig med sina döttrar som vuxit upp i samma flock. Likaså var papporna inte aggressiva mot sina söner, utan lekte i stället med dem.
Men man såg också att om pappa och dotter/son träffade på varandra 18 månader efter att de unga hästarna lämnat sin uppväxtflock – då betedde sig pappan mot sina söner och döttrar precis som mot vilka andra hästar som helst. Den slutsats man drog var att hästarna inte längre kände igen varandra, eftersom pappan nu kunde ses betäcka sina döttrar och vara aggressiv mot sina söner.
Här spelar dock andra evolutionära faktorer, som påverkar hästars beteende kring fortplantning, in utöver enbart social igenkänning. Så utifrån denna fältstudie är det väldigt svårt att säga att de verkligen inte kände igen varandra. Om ett ungt sto kommer tillbaka till sin uppväxtflock efter 18 månader, som i det här fallet, och inte är dräktigt är det ur ett evolutionärt perspektiv kanske bättre att få ett föl som riskerar att vara inavlat – än att inte få något föl alls. Detta är inget hästarna medvetet resonerar kring, men det kommer i alla fall att påverka deras beteende. Vill du få en fördjupad förståelse om de bakomliggande orsakerna till djurs beteende så finns till exempel Per Jensens bok ”Djurens beteende – och orsakerna till det” på svenska.
  
Om vi fortsätter det här evolutionära resonemanget så kan man tänka att en av de mest riskfyllda sakerna i en hästs liv är att slåss med andra hästar. Detta vill man undvika in i det längsta eftersom det är farligt. På så vis verkar det rimligt att hästar skulle kunna ha förmåga att känna igen andra hästar, även om de inte har träffats på många år. Men jag har inte lyckats hitta några vetenskapliga studier av socialt långtidsminne hos häst. Svårigheten med att genomföra en sådan studie är förstås att man har svårt att helt kontrollera vad som händer i hästarnas liv under så lång tid.
  
Jag har hört talas om en mängd personliga erfarenheter av att hästar känner igen varandra, kanske så länge som efter tio år utan att ha träffats under tiden, men jag har alltså inte lyckats uppbringa några vetenskapliga studier av detta. Det kanske helt enkelt är en av de saker vi har kvar att studera.

I fredags hade jag tänkt rida ut på Mimmi en sväng. Jag mådde väl inte helt bra, men ändå ok efter förkylningen. Började skritta ut och red våran lilla runda i vår skog ett par gånger, sen kunde jag inte motstå utan red tillbaka till paddocken och travade och galopperade. Mimmi va pigg och tyckte att det va kul att få öka galoppen lite. :) Jag orkade inte så länge utan rundade av ganska snabbt och skrittade ut henne som avskrittning.

Sen va det Tottos tur. Han ville gärna hänga med mig, men ville absolut inte stå uppbunden vid sadelkammare.. :P Han gjorde likadant som han gör när han inte vill gå in i transporten, backar. Så vi höll på ett tag innan det släppte och han fick beröm. Sen gick vi till paddocken. Han fick bli lite löslongerad.

Oftast när han får nåna där "ryck" och inte vill stå stilla uppbunden är det för att han har överskottsenergi.

När vi löslongerat ett tag så syndes det att han började tycka att det va tråkigt. Så jag ställde upp ett litet hinder som han kunde hoppa över. Och för att han inte skulle smita förbi hindret så satte jag upp ett högt hinder brevid. Gissa vilket han hoppade? ;) Han hoppade hindret på 110 istället för det på 70cm. 4ggr, perfekta språng med massor av luft emellan hinder och hovar! Min lilla hoppehäst! :) <3

Tror jag ofta/oftast ger honom för enkla övningar, och då tycker han att det är tråkigt. Jag måste försöka våga ge honom svårare saker att göra. Svårt det där! Vill ju inte att han ska tycka att det är för jobbigt/svårt heller. Men ja, jag är för mesig med honom. <3

Totto hoppade såklart det vita hindret. ;)

Igår kom Emma hit. Vi bestämde oss för att löshoppa Mimmi. Efter att vi hade borstat och snyggat till henne så fick hon skutta över lite hinder. Jag höjer gärna till lite högre ganska så fort, och låter hästarna komma färre gånger på högre hinder, än att bara höja pyttelite åt gången. Vill spara på hästarna och sprången istället.

Mimmi gör precis som hon blir tillsagd, och vet pracis hur hon ska göra. Rundar infångningshindren och kommer troget över hindret, och travar sedan bort till Emma som står med en hink med havre. 110 blev hennes sista höjd och sedan rundade vi av med ett lägre hinder, och skrittade sedan av henne för hand på vägen.

Totto fick bli löslogerad igår med, sen fick han komma över ett pyttelitet kryss bara. Han va jätte lydig och lyssnade på varje liten signal. Det är så skönt att sånt sitter så bra som det gör!

Skönt när båda hästara är motionerade och skönt att vara två när man löshoppar och sånt! :) Tack för hjälpen Emma!

Idag får vi se vad jag gör med hästarna. Det lutar åt att Mimmi får en vilodag och att jag rider Totto lite. Men vi får se vad jag blir sugen på. :)

Fina fina tjejen:

Igår va tanken att Michaela skulle komma på morgonen och rida Mimmi, dock fick jag avboka det för att jag är så trögstartad nu, när jag är/varit sjuk. Men vi beslöt oss för att hon skulle komma senare på kvällen istället.

Det va perfekt ridtemperatur ute. Vi fixade Mimmi uppbunden i ett träd utanför sadelkammaren.

Nu kan vi inte ha hästarna inne i ladan när vi renoverar. Det blir lite begränsat just nu, men det är som det är, och det är ju det som behöver göras för att det ska bli bra i slutändan! :)

Ganska smidigt är det ändå då jag har en dörr till sadelkammaren åt det hållet som vi bundit upp hästarna.

I alla fall så fixade vi Mimmi, tränsade och sadlade och sedan gick vi ut i paddocken.

Idag bestämde jag mig för att "vara med mer", altså hjälpa Michaela med hur Mimmi vill bli riden, och hur hon ska göra för att få henne att gå så bra och bärig som möjligt. Första gången Michaela va här ville jag inte peta på henne för mycket, utan ville låta henne få känna på Mimmi utan mitt gapande. ;) 

Ganska så snart så märkte Michaela att mitt sätt och tänk funkade. Hon sa flera gånger att -"Ja det är ju logiskt", vilket hela mitt tänk med ridningen lutar åt! Så det va kul att hon fick uppleva det så som hon gjorde! :)

Vi tränade öppna längs långsidorna. I början tror jag Michaela tänkte lite för mycket, och då blev det inte mycket spårning (3spårigt), men det släppte ganska fort och efter ett tag gjorde dom riktigt riktigt fina öppnor!

Efter skritt och travarbetet gick dom över i galopp. Här va Mimmi inte alls lika samarbetsvillig, och det kan ha varit så att hon va lite trött och att Michaela behöver rida henne lite mer för att lära sig hur Mimmi vill ha det.

Att inte glömma är att Mimmi inte går så mycket så nogrann dressyr till vardags, oftast joggar jag henne bara och tänker mest på att få henne i en trevlig bärande form, och avslutar oftast där.

MEN det finns en hel del att plocka fram i min lilla ponnyhäst! Och blir hon bara lite mer seriöst trimmad så kommer hon att bli FIN (finare ;) )!

Michaela verkade nöjd och såg väldigt glad ut under passet, och det tar jag som ett bra betyg! :)

Min fina prinsessa <3

Ja, just nu pågår renovering av ladan, och jag ligger inne och är sjuk... Känns inte ok, jag vill kunna hjälpa till!!! Men jag är sjukt tacksam över att jag får hjälp!

Ladan är i hemskt skick! Det enda i ladan som är fint är sadelkammaren, som vi renoverade för några år sedan. ;)

Det va väldigt många år sedan som ladan användes. I ena hörnet har ladan sjunkit ca:50cm. Anledningen är för att det är väldigt surt och blött i marken i det hörnet. Nu har Erik dränerat massor där, så vi hoppas att ladan och lösdriften får stå där den står. :)

Innan va ladan byggt på massa stora stenar, nu håller Erik och pappa på och gjuter plintar som den sedan ska stå på. Hela Ladan är lyft och även dragen åt sidan och det ser redan lite mer "normalt" ut. Den va helt hemskt vriden!

Så här såg ladan ut framifrån innan rivning av snetak:

Innan rivning av snetak och dränering på baksidan:

Här syns det ganska tydligt hur mycket ladan lutar ner i vänster sida. Snetaket byggde vi när vi flyttade in, och det taket är rakt..

Erik dränerar och har rivit taket på baksidan:

Här har Erik rivit ner snetaket vid sidan av ladan, upphöjt och förberett för plintar: 

Här anväds en stor björk och spännband för att hålla ladan på plats i den vridning som den ska vara:

Ladan är upphöjd med 50cm på den högra delen och taket är nu hyffsat rakt! :)

Nu är det många tankar om hur stor lösdriften ska vara, och förberedelser hur det kommer se ut inne i stallet osv. KUL! :)

I förrgår bestämde jag mig lite hastigt att rida Totto. Emma kom och skulle rida Mimmi, och jag fick plötsligt ett infall att det va dags att rida Totto lite igen. Han hoppade ner i grimman och ville vara först ut.

Eftersom vi håller på och grejar med ladan (kommer lite info om den i ett annat inlägg) så fick vi binda hästarna i varsitt träd utanför sadelkammaren. Nu började blinningarna och bromsarna komma så jag behandlade hästarna med skyllingguard salvan och flugspray innan vi började rida.

Jag gick först med Totto i paddocken så att han skulle få kika runt lite i bägge varven. Hoppade upp och njöt! Min fina kille som inte blivit riden på över en månad, är helt lugn, lyssnar på alla mina signaler och lunkade runt helt på enga villkor i form, något låg form men ändå!! Så mjuk och fin i munnen! <3

Jag red väldigt kravlöst i alla gångarter, och hoppade sedan av. Hjälpte Emma lite innan vi skrittade av på våran gräsväg och ner till asvalten. Totto verkade väldigt nöjd efter passet. Och ännu nöjdare var jag! :)

Idag verkar det som att Totto velat göra något så fort han har sett mig. Han har kommit fram och luktat på min arm och velat vara med när jag grejade i hagen. Känns jätteskönt detta!

Har fyllt vattentunnan och bytt täcken på hästarna idag. Det är det enda jag orkat! Hoppas hostan och ögoninflammationen ger med sig snabbt!

Arkivbild

Jag är galen, galen i hästshopping. ;)

Ibland dyker det upp begagnade grejer som jag bara inte kan motstå! Totto fick för någon vecka sedan ett nytt/begagnat regntäcke, ägaren innan hade haft täcket i en vecka på sin häst, den hade dock lyckats göra sönder ena maggjordsspännet. Men det lagades enkelt med en kabinhake. ;) Satt som ett smäck på Totto!

Sen har jag även köpt ett par begagnade Sprenger Bow Balance stigbyglar. Har funderat länge på dom och tyckte att det va dags att testa dom. :) Har ridit i såna förr, men kommer faktiskt inte riktigt ihåg hur dom kändes. :P Så nu gör vi ett nytt försök! :)

Nu har jag beställt ett hinderpaket. :)

Ett paket som innehåller 14 stöd, 17 bommar och 34 bomhållare, det räcker till t ex tre enkel hinder med tre bommar till varje och två oxrar med fyra bommar till varje, men varianterna är fler eftersom hinderstöden har hål för skållor på två sidor så du kan placeras skållorna åt två håll. Galvaniserade lätta hinderstöd som tål att stå ute. Hinderstödet har rejäl fot och hål för bomhållare med 5 cm mellanrum på två sidor av stolpen. Max bomhöjd 180 cm.

Kommer i slutet av Augusti. Jag längtar! :)

Strax efter festivalen så började jag få ont i halsen och torrhosta. Det har gått helt okej, förutom att det är väldigt jobbgt att hosta på natten. Har sovit på soffan ett par dagar så att jag har kunnat sitta upp och sova. Sen går det lite upp och ner. Igår så började jag även att bli lite snorig och idag är jag inte super pigg. :/ Har kanske ingen jätte feber, men är rätt hängig ändå! Typiskt då jag verkligen verkligen vill komma igång med hästarna och ridningen!

Senare så kommer Emma, om nu vädret är ok. Sen får vi se om jag lyckas slänga upp systeryster på hässtryggen en sväng. ;)

Bild på hästarna första dagen hos Linda. Känns som en evighet, även om det bara är ett par månader sedan vi va installade("inlösdriftande" ;) ) hos henne.