sofiastotto

Senaste inläggen

Av Sofia Lindström - 3 juli 2015 13:00


I måndags hämtade vi vår efterlängtade lilla Astrid. :)


 



ANNONS
Av Sofia Lindström - 3 juli 2015 12:48


Det vi alla har längtat efter är nu här, värmen! Tyvärr är det nog bara vi som njuter, hästar och andra djur hade garanterat velat ha lite svalare dagar.

Hade tänkt rida igång hästarna igen nu efter att de vilat ett tag, men det är FÖR varmt. Vill inte utsätta dom för ridning i 30graders värme blandat med bromsar, mygg och andra flygande odågor!


Ridningg TIDIGT på mornarna, eller riktigt riktigt sent är att föredra nu i så fall. Inte lätt nu under festivaldagarna dock. :P Jag orkar verkligen inte gå upp såå tidigt när man kommer i säng efter kl 01.00


Men men, två dagar kvar, sen ska jag rida en tur eller två. ;)


Ska slänga ut hästarna i våran skogshage som blev klar häromdagen. Där är det åtminstone skugga överallt, men varmt är det ändå tyvärr.


 


Fick ett bra tips med viaFacebook. Att frysa in petflaskor eller liknade och lägga ute i buren hos smådjuren så att dom har något att svalka sig emot!

 



ANNONS
Av Sofia Lindström - 29 juni 2015 17:34


Här kommer ett litet klipp från programridningen. :)

Tusen tack Katarina för att du tog dig tid och filmade lite, det betyder massor för mig! <3



 

Det finns ett klipp till på min Facebooksida, som jag tyvärr inte kunde spara över till datorn. Men kika gärna där! :)

Av Sofia Lindström - 29 juni 2015 12:22


Innan vi lämnade stallet i lördags så fick jag reda på att vi skulle rida programridning inför dommare (Petra) på söndagen. Vi skulle välja program, men jag kunde verkligen inte välja! Jag har inte ridit dressyrprogram på över 10år. :P Jag har alltid varit mer för hoppning, så det har inte blivit så många dressyrtävlingar för min del. Mest LC:1an har jag ridit, en LB:1an och sen har jag ridit ridborgarmärken osv. Men som sagt så va det över 10år sen.


Jag va mest inne på att starna en LC, eftersom jag inte ville ha ett "för svårt" när jag inte ridit program på så länge. Men efter att ha disskuterat med Petra på Fb så lutade det ändå åt en LB, hon tyckte att det inte va några som helst problem för oss att starta en LB.


Söndagen kom och det va dags att trimma igenom hästarna iför programridning. Jag fixde Carola och såg att hon hade fått lite skav från sadelgjorden, men tänkte att det nog inte var någon fara och sadlade lite längre bak än vad jag gjort dagen innan.

Passet började bra, sen efter ett tag så började Carola säga ifrån. Hon lyfte lite i fram, inte bara en gång utan typ 150ggr. Petra trodde det berodde på träingsvärk, men jag trodde det även berodde på skavet. Vi sadlade om, och hon gick bättre några min, sen började hon igen, så va sadlade om. Så höll vi på 3-4ggr, och jag fick uppleva både lite halvgalopp/små lyft med frambenen, en studs rakt upp och galopp i 180 typ 3meter. Hon är snäll och stannar, men ville inte gärna gå framåt. Nä, efter ett tag så joggade jag bara av henne lite kravlöst (då gick det fint) och sen hoppade jag av henne och skrittade av för hand.


Jag fick byta häst till Dunürt. Detta va Åsas tävlingshäst, men som jag förstod även gick med på lite lektioner. Jag frågade en av deltagarna om hon hade ridit henne någongång, och det sa hon att hon absolut inte hade gjort, och att det heller inte va något hon ville heller, hahahahaha.. Vad hon exakt menade med det vet jag faktiskt inte, men hon gillade lite mindre lugna hästar iaf. :P


En något större häst, med relativt lång kropp och hals. Jag fick vara med på två uppvärmningar innan programmet så att jag skulle få rida in mig lite på henne. HÄR fanns det knappar som jag knappt kunde gissa mig till. Hon va svår! Tyckte hon va stel i kroppen, hals och nacke, men förmodligen va hon det för att jag inte riktigt kunde rida henne efter "mina signaler".  Efter 20min så rann svetten bokstavligt talat i pannan på mig! Jag fick ta ganska mycket i henne för att hon skulle sänka nacken (och så rider ju inte jag till vardags om man säger så. :P ) Petra sa till mig även här att korta tyglarna gång på gång.

Hon hade snabb och rask skritt, traven va stor och galoppen va gigantisk! hahahahah.. Även om galoppen va den gångart som jag kände jag fick bäst kontroll och bäst ridning i så kände jag ändå att jag inte riktigt fick till det. Jag hade behövt rida in mig på hästen lite mer.


Väl där, på programridningsbanan bestämmer vi oss hastigast att det får bli en LC:1. Jag hade inte läst på något program, men jag fick vägledning genom programmet. När jag skärpte till mig, sträckte på mig och insåg att "nu har vi bara denna chansen" så red jag faktiskt lite bättre!

Precis när vi lämnat de trygga väggarna och red mot första linjen mot dommaren så blev det lite vingligt, och jag fick hålla om med benen rätt mycket. Sen flöt det på ganska hyffsat. Första galoppen råkade bli höger istället för vänster, men det rättade jag till efter 2-3galoppsprång, på volten i galopp fick vi dock en 8 så den är jag nöjd med. :) Sen när vi skulle sakta av från galopp till trav efter sista galoppvolten så blev avbrottet väldigt abrupt. Hon lyssnade mer på avsaktningen än vad jag trodde att hon skulle göra, så det va nära att bli skritt, så jag fick driva på precis i samma sekund som jag bromsat in.

Sista volten vid A gjorde jag lite liten med, men jag hade faktiskt ingen aning om hur stor eller liten den skulle vara, så det fick bli som det blev.


Jag och Dunürt (ni ser att hon har en "liten" galopp va? ;)

 


Det va kul att rida program. :) och ja va nöjd och glad över att jag kyckades "hanka mig runt".

Vi tilldelades 65.5% och det va mer än vad jag någonsin vågat hoppats på! Tack! :)


Här har ni mitt resultat, hoppas det syns något! :)


 
  



Av Sofia Lindström - 29 juni 2015 12:10


Fortsättning av dressyrlägret..


Efter dressyrpasset blev det en uteritt. Jag blev tilldelad Pållan. Jag skrattade lite och sa -"Roligt att jag får rida en Pållan här, och har en Totto hemma" Hahahaha. Pållan är en nordsvensktravare, den första av den rasen jag ridit. :)

Pållan va stabil ute och lunkade på med ganska raska steg. Hon kikade inte på något utan följde ledet snällt.

Vi skrittade och travade ute då det va en tjej som inte vågade galoppera, men det va lagom ändå efter det hårda dressyrpasset innan.

Pållan knallade på fint och efter att hon va lite uppvärm så kunde jag be henne om lite form. En riktigt snygg tjej tycker jag! :)


   

Dåliga bilder då Pållan va ett riktigt matvrak och ville helst bara äta hela tiden. ;)

Av Sofia Lindström - 29 juni 2015 11:28


Nu är första helgen på semestern gjord, och den började med ett dressyrläger i Götene på Stall Assla. :)


Stall Allsla grundar sig på tävling, altså är det en ridskola för de som vill tävla och får låna häst/ponny för att åka ut och tävla med. Ett bra och roligt koncept tycker jag, speciellt för dom som inte har egen häst som dom kan tävla med.

Åsa Larsson är ridlärare. Tyvärr va hon sjuk med lunginflammation, så vi fick en annan lärare under dessa dagar. Petra Alm C-tränare och även dressyrdommare. Ja fint ska det vara. ;)


Kl 14 i Lördags va jag på plats (eller jag va väl en kvart 20min innan). Jag fick reda på nästan en gång att det va Carola som jag skulle rida denna helg, och såklart blev jag jätteglad! Carola är privatägd och går inte som ridskolehäst på samma sätt som dom andra, så jag kände mig väldigt tacksam att jag fick rida just henne!


    

(Carola vill helst inte vara med på bild, så det fick bli en "utan mule". ;) )



Carola red jag på en uteritt som jag va på förra sommaren. En 3timmarstur. Hon och jag klickade med en gång, det är verkligen en häst i min smak och vi förstår varandras signaler.


Jag gick till stallet där Carola står (ridskolan har flera stall som är ihopbyggda i en stor byggnad, tror det är 4stall?) hon tittar på mig med öronen frammåt, hon ser alltid så klok och vänlig ut. Dock är hon inte så förtjust när man är med henne i boxen och ställer sig gärna i ett hörn med rumpan mot boxdörren. ;) hahaha.. Men hon är snäll ändå och gör inget elakt, hon vill helt enkelt vara ifred. Däremot så är bortsning och så väldigt uppskattat. :)


6personer ingick i lägret. Alla i olika åldrar. Första passet så va alla med. Ridhuset är så pass stort så det kändes verkligen inte trångt. Alla va vana vid "trafik", så det blev ingen krock eller liknande, det flöt på.


Carola är ganska pigg och framåt, och alltid dom första stegen på en "ny" häst tycker jag alltid är lite pirrig. Sen blir det pirrigt igen vid varje övergång till ny gångart. Men alla gångarter kändes väldigt bra, jag och Carola kommer väldigt bra överens och hon är verkligen min typ av häst!


   


Passet baserade sig på att dels lära känna hästen och att få den mjuk och bärig. Vi red öppnor och skänkelvikningar. Detta gick som en dans och jag va väldigt nöjd och tillfreds med Carola när passet va klart. Jag fick mycket beröm av Petra, även många många påminnelser om att korta tyglarna (jo, det förstod jag att jag skulle få, det har alltid alla tränare tjatat på mig om, hahahaha) - Minst 1dm Sofia! hahaha.. Tummen upp och stäng hand. Ja, det gick ju bra i början, men efter ett tag så började mina ringfingrar att säga ifrån. Jag hade inga handskar på mig, och det har inte jag använt sedan i vintras. Jag rider aldrig med vantar förutom på vintern, och Carola hade världens obekvämaste hårda tyglar som va som rivjärn. Puh! Men jag överlevde passet på 1.5tim och sedan skrittade vi av en runda utomhus.


   

"Jätte skönt"




Av Sofia Lindström - 25 juni 2015 19:00


Det går framåt i vår relation, min och Tottos. Faktiskt mer framåt än vad jag vågat hoppats på! Dock tar jag det väldigt lugnt med honom, jag vill inte ha några bakslag precis nu när han återfått lite av hans förtroende till mig. Men nu jobbar jag bara en dag till, imorgon, sen är det semester! (JIPPIE!!) Så nu kommer jag umgås massor med honom (och Mimmi såklart) Så ska vi se till att jag kommer upp på hans rygg igen. :) Som jag längtar! <3


Hoppade Mimmi igår. Emma va med på marken och hjäpte till att länga/höja/lägga tillbaka bommar. TACK!

Mimmi va lite grinig och trögstartad. Hon har ganska mycket luft i magen nu när hon går på sommarbete, men efter att ha fisit lite så gick det bättre och bättre. ;)

Vi började med att trava över ett gäng kavalettibommar. Sen kom vi på en liten krysskombination med två galoppsprång emellan. Här va hon lite svår att påverka, (vi behöver verkligen öva på sånt här!!!) antingen gick det för fort innan eller emellan. Men efter ett par provgånger så fick vi till fina skutt gång på gång.

Sen gick vi över till en kombination med ett galoppsprång emellan, ett kryss först och sen en oxer.

Mimmi är så cool och hoppar alltid allt jag styr mot, även hur illa vi kommer in så kravlar hon sig över och räddar oss båda! Guldponnyn! <3

I helhet så gick det väldigt bra iaf, och i slutet så tog vi av hackamoret och satte på henne en repgrimma. Testade att rida i alla gångarter och även hoppade några språng. Det gick väldigt bra förutom att hon drog upp huvudet ganska mycket i galoppen. ;)


85cm hoppade vi, i repgrimma blev det bara några små kryss:

         

Av Sofia Lindström - 22 juni 2015 09:25


Nu blev det ett uppehåll igen. Jag har inte haft så mycket att skriva om, så det har helt enkelt inte blivit av.


Emma har börjat rida Mimmi igen. Dom gör stora framsteg varje gång! Just nu har Emma väldigt tur och får privatlektioner av mig flera gånger i veckan. ;) Men jag tänker långsiktigt, Mimmi blir bättre riden med en ryttare som fått veta hur hon bör ridas, och desto mer och bättre Emma kan rida Mimmi, desto mer kan jag "släppa" dom  lite och därmed få mer tid till Totto.


Och Totto då? Jaa ni, vad ska jag säga.. Totto och jag har hamnat i en ond cirkel. Jag har mina aningar och tror att han fick sig en ordentlig "förtroendetörn" när jag hade lastträningsjälp för några veckor sedan. Han blev rädd, han gjorde så som "han" bad Totto att göra, men han va på honom ändå! Efter det så har vårat samspel trappats ner. Han slutade lita på mig helt enkelt.

Det började med att Totto inte ville bli hämtad i hagen. Jag tänkte att det va bäst att vara envis och att han inte skulle få "vinna" (detta går egentligen helt emot mina principer, och jag vet faktiskt inte varför jag tänkte så just då). Flera dagar fick jag gå runt i hagen och försöka fånga/lura in honom.


När jag gjort så ett tag så märkte jag såklart att det inte blev bättre, och att det inte va såhär jag ville att det skulle vara. Jag ville inte tvinga in honom, utan jag vill att han ska VILJA hänga med mig, för att HAN tycker att det är kul!


Jag lät honom vara. Han fick stå i hagen och inte göra någonting en vecka, i tron om att han skulle tycka att det blev för tråkigt, och ville hänga med in igen.

Men tjena, han står i en stor hage med massor av gräs, vem skulle tröttna på det? Han visade med en gång att han inte ville bli hämtad. Så fort man kom nära honom så backade han bakåt.

Jag blev besviken, på honom först. Eftersom jag älskar honom nåt så otroligt oändligt så kändes det som att han svek mina känslor med att inte besvara dom. Men såklart va det mig själv jag va mest besviken på, det va ju jag som svikit honom. Jag lyssnade inte på hans signaler från början..


En morgon för ungefär 5-6dagar sedan så låg han ner i hagen. Mimmi stod brevid och allt såg bra ut. När jag kom hem från jobbet, så låg han ner igen. Såhär mycket brukar han verkligen inte ligga ner!

Jag gick fram till hagen, och då reste han sig. Jag gick fram till honom och tyckte att han såg sjuk ut. Fanns ingen chans till att jag kunde gå fram och klappa och trösta honom, nej, han dök bara undan.

Jag gick och hämtade grimma, febertermometer och lite lockgodis. Men nej, han låter sig inte bli fångad.


Såhär får det bara inte vara! Mitt hjärta gick i tusen bitar! Tänk om han hade feber, och jag inte får chansen att hjälpa honom.. Innerst inne så tror jag inte han hade feber denna dag. Han var helt enkelt deprimerad.


Det som Totto tycker om allra mest är att leka, det har han alltid tyckt. Det är såklart där jag kan försäka nå tillbaka till honom.

Jag fyllde fickorna med godis, gick ut till hagen. Klappade Mimmi som alltid lika glatt kommer fram och hälsar och vill bli klappad och kliad. Jag ger henne godis. Totto håller sig på avstånd, som han har gjort nu i nästan 3veckor.

Jag går längre in i hagen. Tittar inte på honom, utan sätter mig ner på huk med ryggen mot honom. Nu är det dags för honom att bestämma. På hans egna villkor om han vill komma till mig eller inte.


Jag satt ett tag, märkte att han smög närmare. Efter ett tag kände jag en mjuk andning i nacken. Jag fick tårar i ögnonen. Första gången på "vad som känns som evigheter" så kom han fram till mig, helt av egen vilja.


Efter att han har undersökt mig lite mer så fick han en äppelbit. Jag reste mig, utan att titta på honom, så gick jag iväg en bit, satte mig på huk, med ryggen mot honom, och väntade. Han smög sig fram nosade på mig, han fick äpple.

Så höll vi på ett tag innan jag bestämde mig för att gå ut från hagen, utan att ha tittat på honom. Stängde grinden bakom mig och vände mig mot Totto. Hjärtat hoppade till, han va tillbaka. Glimten i hans ögon, spetsade öron och hopp...


Med en lycka i bröstet som jag inte kännt på länge, gick jag in och inväntade nästa dag.


Jag gjorde likadant i några dagar i rad. Jag utvecklade den från försiktiga gången ner till huk, till att jag sprang till nästa punkt och Totto galopperade med. Efter ett tag vände jag mig om och bad honom om några trick. Han dansade fram, bjöd mig på några av dom högsta benen i sina vinkningar som han någonsin gjort. Jag fick pussar och han backade med mig, när jag backade. Nu lämnade jag honom i hagen vid grinden. Han följde med mig ända ner till grinden, helt av egen vilja.


Igår lekte och busade vi så som vi gjort. Totto la in en rad med bockasprång, och jag sprang så fort jag bara kunde, tvärvände och sprang åt andra hållet. Totto sprang med, vände på en 5öring och bockade lyckligt med. Igår va första gången som han tillät mig att klappa honom, utan att dyka undan för första gånger på ett par veckor.


Jag kände att det va dags, jag ville kolla vart vi är. Jag gick och hämtade grimman. Mimmi kom först fram, Totto hängde med. När han så grimman så blev han lite osäker. Jag satte på grimman på Mimmi, och tog av den. Så höll jag på ett par gånger. Totto verkade inte intresserad av att få grimman på sig, trots att Mimmi fick en äppelbit för varje gång som grimman va på.

Då kom jag på att tänka på ett trick som jag försökt lära honom (men inte kommit så långt med). Tanken är att han ska plocka upp saker från marken. Vi har bara kommit till att han nuddar/grejar med det jag slängt.

Jag slängde iväg grimman och sa "ta den". Totto vaknade till, gick fram till den och nosade/nuddade grimman, och då fick han en äppelbit. Jag tog upp den och kastade den åt ett annat håll, osv. Efter ett tag så höll jag upp grimman, och sa "ta den". Även här nosade han på den, utan att ha det där "bakåttänkandet" som han tidigare haft.

Sen höll jag grimman, så som jag brukar. Jag står framför honom, med grimman så som om han vill, så kunde han stoppa i mulen i den helt själv. Och det gorde han!


Jag trädde på den. Han fick godis och beröm. Jag ledde honom 3meter mot grinden, stannde och tog av honom grimman. Berömmde, gick ut ur hagen. Lämnade en något förvånad, men ovanligt nöjd och glad Totto i hagen.

Med lycka i hela kroppen gick jag tillbaka till stallet, nu är stenarna på axlarna lite lättare.


Hoppas detta går åt rätt håll nu! Jag får helt enkelt ta det väldigt lugnt med honom ett tag. Börja med att leka och ta promenader. Så får vi se när jag börjar rida honom igen. Det viktigaste är att han mår bra! <3



 

Presentation


Jag heter Sofia och är hästtjej sedan liten! Här på bloggen kommer jag att skriva om mitt liv och min livskamrat, Totto. :)

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ sofiastotto med Blogkeen
Följ sofiastotto med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se