Läste ett inlägg skrivet av Linn (-->LÄNK!) och ville bara spy! Tack gode gud för att det finns vettiga människor, och av dom som kommenterat tyckte jag dessa satte orden mitt i prick, TACK!

*Tycker du är helt ute och cyklar. Du verkar ha rört ihop vad du vill mot vad hästen behöver. För det handlar om grundläggande behov, inte mänskliga känslor hästarna upplever. När jag jobbade med miljonhästar hade många olater kopplade till understimulans och alldeles för många dör utav kolik och tarmvred – bara för att de inte får röra på sig. Min tävlingshäst ska stå på lösdrift, där trivs hon bäst och har alla förutsättningar att bli betydligt äldre än din maxålder på 20.

*Jag har jobbat hos ett par olika ryttare som rider på elitnivå. Det gjorde oerhört ont i mig att se hur dessa hästar inte behandlades med den kärlek de förtjänade. De tränades hårt, de blev satsade på, men i grunden var de bara som ett slags verktyg för ryttaren att nå höga nivåer. De fick dyr utrustning och ett ”expertteam”, men de fick de inte för deras EGEN skull utan för ryttarens. De blev aldrig överösta med pussar på mulen, kliade bakom öronen varje dag, de fick aldrig skritta ut på mysiga barbackaturer och känna, ja, kärlek och uppskattning för vad de egentligen är – individer.

*Tycker att många läser in för mycket mänskliga känslor i hästarna. Grannens nordsvensk kanske aldrig får vinna en Grand Prix och känna glädjen där – Men Soraya kommer kanske aldrig få känna glädjen av att få sträcka ut i full galopp över en sommaräng.
Är hästarna medvetna om att de är hobbyhästar eller tävlingshästar? Blir hobbyhästarna inte glada av att vinna en dressyrtävling just för att de inte är ämnade för det? Och blir inte tävlingshästarna glada av att ridas ut i naturen just för att de inte är ämnade för det?

*Måste skriva ner min första reaktion på texten, den meningen jag fastnade på innan jag kommenterar vidare! Det var det där med euforisk lycka. HUR kan du vara så säker på att ”kallblodet från norrland” aldrig kommer att få uppleva eufori? Vi har nog helt annorlunda uppfattningar om det där. Jag sörjer med de ”bräckliga halvbloden från götaland/svealand/utlandet” (om man nu ska vara inne på samma linje som dig) som aldrig får uppleva lyckan i att sträcka ut på en raksträcka eller att leva ett liv fritt från prestationskrav där den känner att min människa tycker om MIG precis som jag är och inte för min stam eller hurvida jag presterar efter förväntningar.

WORDS!!!