Under en ganska lång period hade jag chansen att rida en fin vamblods valack som kallades för Tarzan.

Han va mycket trevlig och sammarbetsvillig som många andra varmblod. Han kom alltid som ett skott när man ropade på honom i hagen.

Vi utvecklades ganska mycket tillsammans och han lärde sig alltid väldigt fort nya övningar.

När vi va som modigast hoppade vi hinder på 1m.

Tider man saknar!

Här har ni en bildbomb på Tarzan och mig: