Vill bara tillägga att Totto stog brett i transporten. Altså INGEN mellanvägg. Transporten är så öppen den bara kan bli. Han måste ha tappat balansen båda gångerna i början, och sen förstått att transporten faktiskt rör på sig den tredje gången. Har ju last tränat honom massor, men bara kört honom en gång. Så han blev nog förvånad att den rörde på sig.

Jag har länge stått på mig med att hästar vill åka brett i transporten. Det är även forskningsbevisat att hästar vill åka baklänges, diagonalt och brett! Nu har jag tyvärr inget Ume släp, men Totto får åka brett, utan mallanvägg. Man gör ju det bästa av situationen! Anledningen att man bör ha det brett är för att de ska kunna ha chansen att ta ett steg utåt ifrån kroppen när dom kommer i obalans. Har man en mellanvägg stoppar man hästens kliv åt sidan och hästen riskerar att trampa sig själv.

Innan midsommar ville jag ha hästarna i vår hage. Lite press är alltid bra att ha på sig, för då händer det grejer.

Onsdag innan midsommar bestämde vi oss för att flytta hästarna. Marja hade erbjudit sig att hjälpa till. Vi bestämde att vi skulle träffas kl17 i stallet. Jag va där lite tidigare för att packa ner lite nödvändiga saker. Jag satte på släpet på bilen och förberedde inför avfärd. Marja kom och jag tog in Totto för en snabb borstning och sen gick vi iväg för att lasta. Totto gick in utan problem. När vi sedan skulle stänga dörren(bommen) så fick Totto panik, men vi pratade lugnt med honom och efter en kort stund va han lugn igen. Han stod lite långt isär med bakbenen, men jag lät honom stå så för att inte greja för mycket med honom. Efter allt va stängt och Totto verkade ha funnit sig till re va det dags att åka. efter ca15m gungade det till ordentligt i transporten. Jag tittade i backspegeln och såg hönätet slungades in i transportrutan i fram. Något hände. Jag sprang fort ut och öppnade dörren i fram. Här kom paniken över mig! I dörren möttes jag av en sittandes Totto med ett riktigt rejält sår i pannan. Jag trodde han hade brutit bakbenen och jag föll in i ännu mera panik. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Till min stora tacksamhet fanns Marja i närheten och tog över. Även Maria och Björn kom och hjälpte till. Marja lyckades få bort bommen i fram. Hon stängde luckan för att Totto i lugn och ro skulle kunna reda ut själv om han ville ställa sig upp. Utan att det hördes stog Totto upp nästa gång Marja öppnade. Nu slappnade jag av lite grann. Jag trodde verkligen att han hade brutit sönder sig totalt. Maria kikade på Tottos sår och såg att det va en V-formad flärp som förmodligen behövde sys. Hon kontakade vetrinären för rådfrågning. Efter en diskussion med vetrinären, bestämde vi oss för att vet. skulle komma för att kika på honom.

Alla va så underbart hjälpsamma! Marja, Maria och Björn lastade ur Totto ur transporten. Han lunkade snällt ur. Och till min stora glädje va han hel, förutom såret i pannan. Vi ställde in honom i Benitos box, som Marja va gullig att låna ut. Här fick han stå tills vetrinären kom. Jag ringde till Erik och han kom inom ett par minuter och va ett fint stöd till mig.

När vetrinren väl va på plats konstaterade hon att det va bästa att sy så att han inte skulle få en grop i ansiktet, då flärpen drog sig uppåt så att det blev en glipa på någon centimeter. Totto fick lugnande. Jag klappade Totto försiktigt för att han skulle hålla sig trygg och Erik hjälpte till att hålla i Tottos huvud så att vetrinären kunde sy. Han fick ett antal sprutor. Tror det va 2 eller 3 i halsen och sen 2sprutor direkt i såret. Totto tyckte att det va lite obekvämt och ryckte till ett par gånger. När sedan det lugnande satte sig blev han väldigt, väldigt trött. Vi fick t.o.m väcka på honom för att han inte skulle trilla ihop. När vetrinären sydde, såg jag för första gången hur flärpen såg ut då hon vek upp den. Jag stod snett bakom, och tur va väl det då det va en rejäl flärp som hon vek upp. Usch, jag tyckte SÅ synd om honom. Efer fyra glesa stygn va han klar och vi fick börja på att väcka honom. Flertalet gånger va han nära på att trilla ihop. Tokstollen va så trött så att han ville vila ena bakbenet.. hihi min söta lilla kille. Vetrinären sa att jag inte fick glömma att han reagerade MYCKET starkt på det lugnande och att jag skulle säga till om det, om det skulle hända något att han skadade sig i framtiden. Vi tackade vetrinären och kände att det nog va bra att han fick lite lugnande inför transport resan. Men det tog lång tid innan vi kunde gå iväg med honom från stallgången. Han stod helt blickstilla och huvudet hängde bara ett par centimeter ovanför marken. När sen Fanci kom in i stallet märkte vi av första "levnads" tecknet. Han fick lite betfor av mig, och det va mycket uppskattat. Efter ett tag så gjorde jag ett försök med honom att gå, men icke. Vi väntade ut honom lite till. Sen äntligen kunde vi gå iväg till transporten igen.

Nu blev Totto lite motig, vilket är helt förståligt. Majra och Erik hjälpte till, och inom 5min va han lastad igen och ett nytt försök väntade. Vi satte oss tillrätta i bilen och jag körde försiktigt iväg. 2m hann vi komma och vi kände än en gång hur transporten gungade till rejält. Jag sprang ut och kikade in i transporten. Här möttes jag än en gång att Totto hade satt sig i transporten. Denna gång behöll jag dock mitt lugn. Jag pratade försiktigt med honom, släppte honom lös och tog bort frambommen. Han reste sig och lugn va även han. Vi disskuterade vad vi skulle göra. Sen "bet vi i det sura äpplet" och satte oss i bilen för ännu ett försök. Denna gång körde jag så långsamt, så långsamt att det verkligen inte går att köra långsammare i starten. Denna gång verkade det gå bra. Inget gung ifrån transporten. Jag satt på helspänn och goa Marja försökte lugna mig. Jag funderade och sa till Marja, -Tänk om han sitter ner nu!? Marja svarade snabbt, -Ja, då får han sitta ner! Haha så hilma skön kommentar som jag verkligen behövde!

Marja berättade om när hon jobbade i ett travstall, fanns det ett varmblod som alltid la sig ner i transporten. Han ville ligga ner och dom reste långt med honom och väl framme vann han löp, för att sedan lägga sig ner i transporten och åka hem igen. Den berättelsen kommer jag aldrig att glömma!

Efter kanske 25min va vi framme. Jag öppnade framdörren på transporten och till min stora glädje stod Totto upp. Han va lugn men ganska svettig. Det va varmt ute och Madde sa tidigare samma dag att hennes häst Fanci blev väldigt svettig när det lugnande gick ur kroppen. Vi öppnade luckan i bak och jag tog lös Totto. Totto åt lite hö och hade verkligen inte bråttom ut. Jag fick putta lite snällt och säga backa till honom. Och då började han långsamt att gå bakåt. Jag gick iväg med honom till hagen, där fann han sig till ro snabbt, gick ett par steg och började sedan att äta gräs.

Erik stannade hemma för att hålla koll på Totto och jag och Marja begav oss iväg för att hämta Mimmi. Mimmi verkade veta vad som var på gång. Hon va inte super sugen på att låta sig lastas. När hon väl va inne, kastade hon sig bakåt så att vi fick börja om. Så höll det på ett par gånger. Efter ca40min va jag snabb och lyckades att stänga bakom henne så att hon inte kunde backa bakåt något mer. Väl inne och på plats stod Mimmi snällt och stilla hela vägen hem. När vi va hemma, lastade vi ur Mimmi som gnäggade lite lätt. Jag gick iväg med henne till Totto som tog ett par glada travsteg, och verkade väldigt nöjd med att han skulle få sällskap av sin kompis sedan tidigare. Båda två ställde sig och betade av det höga gräset. Tillfreds efter de grejer som hänt. 

Blev lite snabba bilder i hagen, då pappa kom på besök och hängde upp en takränna.

Väldigt fridfulla står de båda och betar i hagen. Härligt att solen äntligen tittar fram, efter en massa nederbörd. Det är blött och tråkigt i hagen. Som tur är är den lite kuperad, så vattenpölarna landar fläckvis i hagen.

Det va inte helt smärtfritt att få hit hästarna kan jag lova. Vad som hände skriver jag i ett annat inlägg.

Nu ska jag gå ner och ta ett par kort på hästarna i hagen. Hoppas vädret håller sig till uppehåll bara!!!