Jag känner att jag har lite ångest över bloggen. Även fast det såklart är jag som bestämmer över den, så känns det ändå som ett "måste" att blogga. Och jag gillar inte alls att jag har tappat lusten så till bloggningen!

Så nu lägger jag den på hyllan ett tag! Vet inte om jag kommer komma igång snart, sen, eller inte alls.. Det återstår att se. Dock kommer jag eventuellt slänga in ett inlägg lite då och då, men inte var och varannan dag.

Hoppas på återseende! :)

Elvira(hennes blogg) svarar på kommentarer:

"Det skadar faktiskt inte hästen när ryttaren tar tag i bettet"
Alright. Ett: källa på det, tack. Hade varit superintressant att ta del av var du fått det från. Två: nice, då sätter vi in metall i din mun och drar till. Men du får inte säga aj, för det gör inte ont på dig, tycker jag.

"Hästen gapar inte för att den har ont, den tål att man drar i tyglarna"
Gött, då spänner vi ett par läderremmar runt dina käkar och sågar lite i din mun, men du behöver inte ens försöka gapa, för det gör ju inte ont. Det har jag nämligen bestämt att det inte gör.

"Sporrar skadar inte hästen"
Så skönt, då kör vi in ett par metallpiggar mellan dina revben, varsågod och njut! Sedan fortsätter jag med det en timme om dagen, för jag har hört från en kompis att det inte gör ont på dig.

Behandla andra, även djur, som du själv vill bli behandlad.
Svårare än så borde det inte vara.

Får passa på att bygga lite nu när hästarna inte bor hemma! ;)

Hittade ett inlägg på en tjejs blogg där hon sökt på Google om tex. gå på tygeln bett.. Här är hennes inlägg. Titta och läs inlägget, helt sjukt enligt mig att det ens får stå så om betten. Bettet har INGENTING med att göra om hästen går i form eller inte!!!! För i så fall, hur är då detta möjligt? -->

Ville bara kika in här och säga att vi lever! Men ack så få timmar det är på dygnet... :/

Just nu så bara jobbar jag, sedan åker till hästarna och är där tills det är dags att gå och lägga sig, ungefär.

Men vi har det bra och trivs, så det får vara lite såhär tills vi kommer in i lite bättre rutiner. Vi ska allt få snurr på detta! :)

Jag tog tag i det med en gång och red hästarna redan första gången på nya stället igår. En liten kortis med bägge, först lite i paddocken och sedan en pyttetur ute. Dom skötte sig så otroligt bra, åh, vad jag är stålt över dom! <3

Idag bestämde vi tid för en uteritt, så vi va tre styckna som gav oss iväg ut. Totto fick hänga med mig och de andra. När vi ridit en bit så mötte vi en granntjej som också va ute och red, så hon gjorde oss sällskap.

Så efter ett tag blev vi fyra styckna på en tur. :)

Vi red en sväng i skogen, och till min stora förvåning så kände jag faktiskt igen mig relativt bra. Jag mindes att jag och Linda ridit vid en plats förr (och det är ca.8år sedan) Hahaha..

Totto va nöjd och frustade flera gånger. Han knallade på längst fram i ledet och tog sig fram överallt som om han inte gjort något annat. :)

Efter en mycket lyckad tur och helt underbart höstväder så va vi alla nöjda, hästar och människor!

Vi åkte sedan en sväng till Freijs och köpte lite foder och annat smått och gott.

Sen blev det lite fika för min del så att jag skulle orka ridda Mimmi med. Tog in henne och bar oss iväg mot skogen.

Jag hade tänkt rida samma runda som tidigare på dagen, men eftersom jag kände att Mimmi bara längtade att få galloppera av sig så fortsätte jag lite längre bort.

Och nu till rubriken: Hur är det ens möjligt att Moskogen är BÄTTRE än vad jag minns den!? Hahahahaha.. 

Det är så otroligt många fina vägar! De flesta är av underbar ljus sand och andra är barrvägar. Underlaget är verkligen kanon!!!

Jag och Mimmi red bort till en sandväg som jag ridit mycket islandshäst på, och där galopperade vi! Oj, vad vi galoppa! Supernöjd Mimmi och super glad matte som älskar att känna den spralliga energin från en galopptokig liten prinsessa! :)

Uteritten med Mimmi var bland de bästa vi gjort! Åh vad härligt det va, åh vilken underbar dag jag haft, åh, åh, åh, detta kommer jag leva på länge!!

Imorgon är det uteritt igen, gissa om jag längtar? ;)

Sen va det ju den där tråkiga transporteringen...

Vi hade tänkt börja med Totto, och att han skulle vara på plats hos Linda innan 12 igår. Tyvärr ville inte Totto det...

Totto gick in fint i transporten till en början, sen när vi försökte stänga luckan så kastade han sig ut. Sen efter att ha gått in och ut ur transporten typ 100ggr så började han på att vägra helt. Jag tog till ALLA knep som jag läst om. Inget fungerade. Jag blev så arg och besviken så tillslut så brast jag. Tårarna föll och jag kippade efter andan. Jag va helt slut! Efter att ha kämpat i 2timmar så hade jag ingen, absolut ingen energi kvar! Jag gav upp, och släppte ut honom i hagen igen.

Vi gick in och åt lite. Energin va som sagt på botten. Jag bestämde mig för att även om nu detta skedde så skulle han flyttas samma dag, punkt! Jag ringde till en man som jag fick nummret av från Linda. Han hade hjälpt en kompis med hennes häst när den varit svårlastad. Han kunde komma hem samma kväll! Jag pustade ut och kännde mig otroligt lättad över att få hjälp!

Vi bestämde oss för att åka med Mimmi först istället. Hon va inte heller på det bästa humöret, MEN hon är SÅ mycket lättare att handskas med då hon är SÅ otroligt mycket känsligare än Totto. Det gäller bara att ha henne lugn och inte stressa upp henne. Så efter 10-15min fick vi henne på plats i transporten och vi kunde lungt åka vidare till Linda.

Väl på plats visade Mimmi upp den Arab hon är. Jag promenerade henne runt på grusvägen, visade henne de andra hästarna och släppte henne sedan i hagen.

Världsvant gick hon och lunkade omkring i hagen, precis som om hon hade varit där förr. Spanade in lösdriften och åt lite halm där, sedan ställde hon sig och åt gräs. Lättnad åkte vi hem för att förbereda oss inför nästa åktur.

Mats kom Vid 17.30tiden. En lung man som jag kände tillit med med en gång. Han såg Totto i hagen och berömmde hans utseende.

Totto lät sig inte fångas, så jag fick gå in och hämta honom. :P Jäkla häst. Mats tog på honom repgrimma och började sitt arbete fram till transporten.

Han använde sig av en liknande "tobbe Larsson metod" som jag själv har använt mig av, vilket jag också känner mig tillfreds med!

Mats va smidig och även stark när Totto vände på huvudet och gick, kunde Mats vänta tillbaka honom (vilket jag knappt kunde).

Efter ca 20min stod Totto lungt och fint på transporten och jag kunde stänga dörren bakom honom utan att han rörde på sig.

Jag pustade ut och vi tackade och Mats skulle precis åka när även vi rullade iväg. I skärmen i bilen såg vi att Totto tappade balansen och förr bakåt. Jag sprang ut öppnade dörren och set Totto sittandes i transporten. Jag vinkar åt Mats som precis tänkt köra hem. Han kommer och undrar vad som hänt.

Då lägger sig Totto och jag fick ta bort bommarna i fram för att han skulle kunna resa sig.

Mats säger att vi ska låta dörren stå öppen och att jag ska gå med honom medans bilen rullar och att jag sedan ska stänga dörren och hoppa in i bilen i farten. Jag testar, och han lyckas hålla balansen denna gång. När jag stängt dörren och hoppat in i bilden fick han återigen panik. Vi stannar och jag går ut och öppnar dörren, då stegrar sig Totto och även så gott som attakerar frambommarna (som om han ville ut genom dörren ifram).

Mats sa lugnande -Han får lära sig. Jag kommer på mig själv att jag måste andas, så jag tog ett djupt andetag, sedan gör vi samma pressedur igen. Jag gick utanför transporten, med dörren öppen, stängde dörren när det verkade lämpligt och hoppade in i bilen i farten. Nu, nu äntligen gick det. Han stod hela vägen till Linda (ca.15min resa).

Kameran immade nästan igen, och man kunde se hur det bara rök av Totto. När vi va framme och jag öppnade dörren så fick jag ett helt ångmoln på mig. Vi lastade ur, lungt och försiktigt. Totto väntade med att backa tills jag sa att han kunde backa. Lungt och fint.

Det va som om vi badat honom. Stackarn.

Jag promenerade även honom. Han visade upp sig för dom andra hästarna och ville gärna gå in till både shettisarna och de andra stona. Mimmi såg honom och blev glad, hon gnäggade snällt till honom.

När jag släppt in honom hos sin tjej, bar det iväg för att trava och galloppera runt lite i hagen, och sen stod de och betade av samma grässtrå.

Nu hoppas vi på att bägge kommer att trivas och att vå får en rolig tid hos Linda nu i vinter. :)

Mina fina hästar, vad skulle jag göra utan er! <3

Min stora/lilla bomb som jag skrev om för ett tag sedan, är att mina hästar inte ska bo här hemma i vinter. :)

Igår flyttade vi hästarna hem till min kompis Linda. Där kommer dom få bo i en egen hage med en egen lösdrift. Där finns även paddock och min älskade ridskog Moskogen! Habo och ridskolans ridhus ligger även ett par kilometar ifrån. :)

Nu hoppas jag vi hinner få ordning på lite saker hemma, tills hästarna flyttar hem till sommaren igen!

Mimmi på plats hos Linda. Totto kom inte med på bild då det blev så mörkt när han väl va på plats.