Direktlänk till inlägg 21 september 2011
Jag ifrågasätter mig själv regelbundet. Gör jag rätt eller fel i min utbildning med Totto. Men tanke på att detta är min första unghäst så är väl inte det så konstigt. Men jag är alltid lika orolig för att göra fel, anstränger jag honom för mycket eller för lite? Balansgången är inte lätt, och jag väljer ofta (alltid) att gå på den säkrare och lite lugnare vägen. Nästan dagligen kikar jag på hur långt andra har kommit med sina unghästar i samma ålder som Totto, jag kikar på hästannonser på de hästar i samma ålder, läser böcker och tidningar, speciellt de som utformar sig just efter en unghäst. Jag frågar jämt massor av frågor till de som jag vet har mycket och lång kunskap inom området, tex. min mycket kloka tränare och vänner som jobbat i olika beridar/utbildnings stall och så klart mina föräldrar som har själva utbildat en del unghästar. Och tacka gud för internett.
Då och då stannar jag till för att tänka och leta vägar som jag tror är de bästa för mig och Totto. Ibland vågar jag testa på nya, men ofta väntar jag lite extra länge tills allt känns riktigt redo.
För ett tag sen så hittade jag "flyinge modellen", och till er som känner mig och Totto och vår resa kan nog intyga på att jag följer den ganska bra:
Anledningar till att jag skrev detta inlägg är att jag ibland tvivlar på mig själv som utbildare till en unghäst.
Totto är inte någon leksak för mig! Han är min vän för livet och jag vill att han ska hålla sig frisk och sund, och bli en hållbar ridhäst för mig och i framtiden va världens bästa läromästare till mina barn. Det är det jag lever för!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 |
20 |
21 | 22 |
23 | 24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 | 30 | |||||
|