Ett mode som har hängt i ganska länge nu är -Rid inspirerande kläder.

Skor som liknar jodpurs, stövlar, leggings som liknar ridbyxor, och kavajer som liknar våra tävlingskavajer.

Jag tycker att det är kul att detta är i mode. Det känns som att fler blir medvetna om att man faktiskt kan gilla mode även om man håller på med hästar. Nu kanske jag drog det lite hårt men, jag vet många som inte har en aning om att det finns miljontals "märkes" ridkläder. Tex. när jag pratade med en tjej på jobbet en dag, strax efter jag varit på Gbg horseshow och sa att jag va så nöjd med min nya tröja som jag köpt där på rea, som kostade 600kr (kommer inte ihåg riktigt vad den kostade innan, men jag vet att den va rea). Och hon höll på att tappa hakan, -Finns det så dyra ridkläder? fick jag till svar. Och det finns nog egentligen inget stopp i hur mycket ridkläder kan kosta, samma som "vanliga" kläder.

Kommer ihåg Carolina Gynnings kommentar: Jag älskar hästar, sen är ju ridkläder så otroligt snygga!

Men vad tycker ni egentligen? Ska man ha låtsas ridkläder till vardags, och riktiga när man är i stallet?

Jag är absolut inte feg med att visa mig i mina stallkläder på stan och i affärer, speciellt inte om jag har klätt upp mig lite extra till en lektion eller nåt liknande.  

Här är lite skor ur "Din sko"s senaste kollektion:

Förlåt för min dåliga uppdatering. Har haft en riktig "trött" period! Ska försöka uppdatera bättre nu!   

Totto mår toppen och har kommit över sin lilla trotsperiod nu. Han är super gosig och gnäggar när jag kommer och ropar på honom i hagen. Min lilla söt häst!

Igår va Totto sig själv igen efter ett tag i riktig trots period. Han va super härlig, helt underbar helt enkelt. Han gosade och myste med mig.

Ridningen gick också toppen. Han sökte sig neråt så fort jag tog tyglarna, dock väldigt låg form, men så är det med unghästar.   

Efter passet stod vi i stallet läänge och myste. Bäst att passa på när han va på det humöret. När jag skulle gå ut med honom ville han stanna kvar. Haha. klart man vill vara kvar inne och mysa istället. Söt ponnyn!

Ville gärna häsla på lillhästen Fancy, och äta upp hennes mat som fanns mellan gallret:

Jag ifrågasätter mig själv regelbundet. Gör jag rätt eller fel i min utbildning med Totto. Men tanke på att detta är min första unghäst så är väl inte det så konstigt. Men jag är alltid lika orolig för att göra fel, anstränger jag honom för mycket eller för lite? Balansgången är inte lätt, och jag väljer ofta (alltid) att gå på den säkrare och lite lugnare vägen. Nästan dagligen kikar jag på hur långt andra har kommit med sina unghästar i samma ålder som Totto, jag kikar på hästannonser på de hästar i samma ålder, läser böcker och tidningar, speciellt de som utformar sig just efter en unghäst. Jag frågar jämt massor av frågor till de som jag vet har mycket och lång kunskap inom området, tex. min mycket kloka tränare och vänner som jobbat i olika beridar/utbildnings stall och så klart mina föräldrar som har själva utbildat en del unghästar. Och tacka gud för internett.   

Då och då stannar jag till för att tänka och leta vägar som jag tror är de bästa för mig och Totto. Ibland vågar jag testa på nya, men ofta väntar jag lite extra länge tills allt känns riktigt redo.

För ett tag sen så hittade jag "flyinge modellen", och till er som känner mig och Totto och vår resa kan nog intyga på att jag följer den ganska bra:

Anledningar till att jag skrev detta inlägg är att jag ibland tvivlar på mig själv som utbildare till en unghäst.

Totto är inte någon leksak för mig! Han är min vän för livet och jag vill att han ska hålla sig frisk och sund, och bli en hållbar ridhäst för mig och i framtiden va världens bästa läromästare till mina barn. Det är det jag lever för!

Nu har Totto kommit in i en riktig trotsig och envis period. Tror att han tänker ungefär så här: - Nu är jag starkare än någonsin, så nu ska jag visa matte vem som bestämmer, och kolla om det finns möjlighet att jag blir ledaren här efter. Men NEJ! Jag är bestämd med lugn när jag säger åt honom. Ibland så får jag traggla 10-15 gånger att han stå stilla när jag hämtar fodret tex. Detta "trotset" sker endast på marken. I ridningen är han underbar, så jag överlever lite jobbigheter.  

Lite nytt för mig och Totto är på G. Men mer om det när det börjar närma sig lite mer.

Idag i stallet ösregnade det. Hade tänkt att löslongera i padocken, men det va ju bara och glömma, så vi fick vara i ridhuset i stället. I början lunkade Totto runt som vanligt. Han gick också gärna runt mig i en ring, precis som vid longering. Men kan ju undra vad han tänker på då? haha.. Efter ett tag gick vi över till trav och han fick upp tempot mer och mer. Sen i galoppen blev han riktigt pigg och gasade runt i världens räserfart och sparkade backut säkert 15ggr. Kul att han börjar på att bli lite piggare!! Havren gör nog sitt.  

Igår va det ridning på schemat. Totto kom i full galopp i hagen och drog med sig resten av gänget med ner till öpnningen i hagen. Jag hade med en en hel drös med morötter som jag hade fått med mig från mina svärföräldrar. Totto är helt tokig i morötter.

Vi stod och betade ett tag och kikade in stallägarens nya tillskott. En 5årig (tror jag) valack, en riktigt snygg bjässe. All lycka till dom!!

Igår va vädret på vår sida, så det va änltligen dags för en uteritt. Hade tänt att rida lite på vägarna, men när jag skrittade fram Totto för hand gick vi förbi en gigantisk stubbåker, så jag kunde inte hålla mig. Hoppade upp på Totto som va taggad och ville absolut inte stå still när jag skulle korta upp stiglädren. Underlaget va helt kanon, mjukt men inte geggigt förutom precis i kanten av gärdet. Började lite i skritt, och sedan travade jag över gärdet till andra sidan. Ville inte galoppera bort, utan först undersöka så att det inte va håligt. Totto hade underbar trav och ibland tog han i lite extra så att det nästan blev galopp, men tog lydigt min förhållning. Väl vid slutet av gärdet, saktade vi av för att vända hem igen. När vi precis har vänt och skulle börja trava, hoppar en hare ut rakt framför oss, och Totto kastar sig hastigt runt åt sidan, och jag ramlar av. Kommer på mig själv att jag pratar lugnande med Totto (vilken bra reflex). Och Totto står kvar en halvmeter från mig. Hoppade upp fort igen och klappar om honom och fortsätter frammåt. Nu höll han lite koll på diket brevid och trodde att det eventuellt skulle hoppa fram ännu en hare där. Men jag försökte att ignorera och fattade galopp. Lugn och fin bärande galopp. Jag gjorde lite tempovexlingar och bytte galopp några gånger. Helt underbart. I slutet av gärdet, vände vi och tog oss en galopp bort på gärdet igen, men bara till halva gärdet, och vände hem igen. När vi sedan va "klara" på gärdet och skulle rida ut på vägen igen möts vi av en ganska bred och lång vattenpöl. Jag bestämmer mig fort att den ska vi ta oss över vare sig Totto ville eller inte. Jag gav honom en frammåt drivande skänkel och han tvekade inte en sekund utan tog ett rejält jätte hopp över vattenpölen, tror han säkert hoppde som att det vore ett 80cm hinder. Haha.. Till min stora förvåning hängde jag otroligt bra med i hans överaskande hopp och tänkte snabbt, -Det är detta vi ska göra i framtiden! (fälttävlan) Super nöjd trots en avtrillning klappade jag om totto och berömde till tusen. Hoppade av och promenerade av en runda för hand. Vilken upplevelse och otrolig lycka man kan känna med sin allra bästa vän!   

Så här såg Totto ut igår när vi red ut. Och jag bar reflexväst. Börjar ju på att bli riktigt mörkt nu på kvällarna.

Sen den mycket uppskattade maten:

Så här såg/ser Totto ut när vi lockade honom med mat när vi skulle ta bilder på honom i sommras. Kolla överläppen.