My Almqvist: ”Jens vill att jag också ska utvecklas”

I samband Ridol-reportaget för Hippson Magazine, hos världscupaktuelle Jens Fredricson, träffade vi dessutom hästskötaren My Almqvist. Hon tar hand om "kungen" i stallet, den lille men storhoppande Lunatic. Här berättar My om valackens egenheter och om sitt arbete på Åsums Gård i Sjöbo.

Text: Andrea Berlin
  
Hur länge har du arbetat för Jens?
- Jag har jobbat med honom i tre år, innan dess bodde jag i Uppsala. Det var genom min tränare som jag fick höra att Jens behövde hjälp i sitt stall. Just då jobbade jag på en ridskola, men kände snabbt att det var ett unikt tillfälle som jag verkligen ville ta tillvara. På mindre än en vecka var jag på plats och började jobba nere i Skåne.
   
Vilket är ditt bästa tävlingsminne?
- Falsterbo förra sommaren! Där var Lunatic fantastisk i alla omgångarna av nationshoppningen och publikstödet var verkligen speciellt. OS var naturligtvis jättehäftigt det också, men det var svårt att förstå att det verkligen var något så stort. På många tävlingsplatser, speciellt i stallområdet, ser det likadant ut och människorna vi möter där är för det mesta desamma. Men tävlingarna är helt klart det jag brinner för, det är så spännande upplevelser.
  
Rider du i ditt arbete?
- Ja, mycket mer nu än tidigare. När Jens är på Strömsholm och inte är på plats i Sjöbo mitt i veckan rider jag ofta tävlingshästarna. Jag rider ibland också lektion för Jens eftersom han gillar att se hästarna från marken. I snitt blir det ungefär en häst per dag, fler när Jens är borta.
  
Vad är det bästa med jobbet hos Jens?
- Han vill gärna dela med sig av sina kunskaper, speciellt eftersom jag har som mål att vara kvar här på längre sikt. Han vill att jag också ska utvecklas, vilket är kul. Dessutom är det väldigt bra att känna varandra så väl, vi vet alltid vad den andra tänker och tycker. Vi vill båda ha rutiner som fungerar.
  
Har ni någon favoritutrustning?
- Nej, faktiskt inte. Jens försöker hålla sig till väldigt enkel utrustning och rider i princip alla hästar på milda tränsbett. Förmodligen kan han göra det för att han är så noggrann med sitt markarbete och har riktigt välridna hästar. Vi äger inte ens en gramantygel!
  
Vilka av hästarna tar du hand om?
- Jag sköter stallets äldre hästar, de är fem stycken. Hos oss jobbar även en till tjej, som främst tar hand om de yngre. Eftersom det är jag som åker med Jens runt på alla tävlingar blir det naturligt att jag känner de äldre hästarna bäst.
  
Vem är din favorit?
- Lunatic, utan tvekan, han är väldigt personlig! Vi kallar honom för "Kungen" i stallet eftersom han har ett så otroligt starkt självförtroende. Man märker helt enkelt att de andra hästarna har respekt för honom, förmodligen står han högst i rang. Om han skulle nafsa eller bita till mot en annan häst vågar den aldrig försvara sig utan accepterar det han gör. Det är lite lustigt.
  
Varför bits han tror du?
- Det är en del av hans attityd. Han kan bitas både när han står på stallgången och när man sitter upp i sadeln. Jag tror inte att han vill uppfattas som en "mjukis". Den dagen han slutar med det tror jag inte att han kommer att prestera lika bra. Vi vet helt enkelt att han är taggad och är i bra form när han visar sina egenheter. Det känns viktigt att han får ha dem kvar.
  
Hur gör ni för att uppmuntra hans självförtroende?
- Normalt sett får han alltid stå med öppen boxdörr på dagtid, och bara ha en boxgrind i tyg framför. På så sätt får han en lite friare känsla i stallet och kan vara mer delaktig i vad som händer. Dessutom är vi noggranna med att ge godis så fort han har varit duktig. När jag står vid utsläppet på tävlingsbanan är det alltid godis som gäller. Det är viktigt med uppmuntran.
  
Blir det godis även efter en tävlingsrunda som inte har varit helt perfekt?
- Ja, det blir det. Lunatic känner själv när han har presterat lite mindre bra, liksom Jens. Det kan man tydligt se på honom. Därför känns det inte fel att ge honom godis trots att prestationen inte har varit på topp.

Lunatic och Jens: