Hästhållning – från spilta till Active Stable
I Sverige har hästar traditionellt hållits i spilta. Det innebär att
de står fastbundna mot en vägg
och har väggar på vardera sidan om sig.
Numera är det vanligare med boxar, där hästarna inte står upp
bundna utan är instängda i en box på cirka tre gånger tre meter. En
häst som står i stall, antingen i en spilta eller i en box, har en starkt
begränsad rörelsefrihet. Förutom att hästen har ett beteendemässigt
behov av att röra sig är hästens kropp inte anpassad till att stå stilla
under många timmar i sträck.
Det senaste i svensk hästhållning är lösdriftssystemet, som om det
sköts väl har bättre förutsättningar att ge hästarna ett mer naturligt
liv. Den traditionella lösdriften innebär att hästar går dygnet runt
i hage med tillgång till en ligghall. Numera finns det lösdriftsystem
med tekniska lösningar, som bland annat möjliggör individuell ut
fodring. Ett exempel är ”Active stable” som ursprungligen kommer
från Tyskland och har blivit allt mer populärt i Sverige.
Genom att ha vatten, olika foderstationer och ligghall på olika ställen,
rör sig hästarna mer än om allting är på samma plats. I anslutning till ett
dränerat markområde kan sedan större hagmarker finnas, som kan
öppnas när det är bra markförhållanden. Det är viktigt att marken
dräneras och hårdgörs för att få en bra lösdrift. Blöta och leriga
marker kan leda till att hästar får problem med röta i hovarna.
I träning av unga hästar har det visat sig att den sociala miljön har
stor påverkan. I en studie på hästhållning och träning jämfördes hästar
som alltid hölls ensamma med hästar som hölls i grupp dygnet runt.
- Det visade sig att de som hölls i grupp gjorde större framsteg under
träning jämfört med de som hölls ensamma. De senare bet dessutom
sin tränare mycket oftare jämfört med dem som hölls i grupp. -