Tömkörning med Ben stod på schemat idag. Han vaccinerades igår, därav anledningen till att jag inte red.

Tog med mig Ben in till stallet, borstade och fixade inför tömkörningen. Satte skydd på alla fyra samt boots runt om. Jag hade ingen aning om hur han skulle vara och reagera på tömkörningen, därav tog jag det säkra före det osäkra och körde på skydd runt om (vilket visade sig att det va en ganska bra idé   ). Jag tog med mig två longerlinor i fall jag skulle tycka att det blev för kort med bara en (använder de som tummar då jag tycker att de glider genom ringarna bättre än mina lädertömmar). Men tyckte det kändes okej med en lina, så så fick det bli.

Inne i ridhuset va även Tinker och hans medryttare. Jag höll alla tummar och tår för att Ben skulle vara styrbar så att jag inte behövde känna mig ivägen. Till min stora lycka va han jätte smidig! Skrittade på fyrkanspåret och Ben jobbade på fint från start. Han stretchade själv halsen och nacken och såg väldigt tillfreds ut. Jobbade honom rak och även utåtställd på långsidorna för att kika hur pass reglerbar han var. Inga problem, och när jag sedan ställde honom in igen så bara han hängde med. Allt flöt verkligen på hur fint som helst!

Sen... va det sags för Tinker att lämna ridhuset. Medryttaren va snäll och sa till att hon gick ut. Så jag stannade Ben och tog ett stadigt tag bakom bettet. Till en början så verkade han inte bry sig, men när jag skulle få honom att gå fram igen.. Då tycker Ben inte att det är lika roligt och skönt avslappnat längre. Han backade, gick åt sidan och krånglade. Inte så smidigt med en häst som backar när man tömkör.   Smackade och försökte för allt vad jag hade att få honom att gå fram.

Då valde Ben trav.. Bra, tänkte jag. Han gick ju fram i alla fall.   Nu började jag på att krångla med honom istället. Jag bad honom att även i trav ställa sig utåt på långsidorna, samtidigt som jag lirkade för att försöka få bort spändheten i nacke och kropp. Efter kort trav i båda varven gav han sig. Han lugnade ner sig och vi återgick till fin och avslappnad skritt igen.   

Efter jag lyckats få tillbaka honom på jorden kom Lisette in med Shimmy i ridhuset. Ben höll sig i skinnet och lunkade på i en avslappnad lång och låg form. Det tråkiga beteendet kändes inte så allvarligt, då han kompenserade upp det med att vara så otroligt fin före och efter dumheterna. Han va verkligen super lydig och lagom känslig. Kunde inte blitt mycket bättre första tömkörningspass med honom. Jag är mycket nöjd!   

Ben efter passet:

Idag ska jag tömköra Ben. Maria sa att det va längesedan han tömkördes, så vi får se hur det går.   

Jag gillar verkligen att tömköra. Jag känner att jag har helt okej koll på hästen (eller i alla fall de hästar jag tömkört) och lyckats få de jag tömkört i en önskad form och frammåtbjudning. Sen är jag lite dum och tycker att det är lättare med lite kortare tömmar, och då får man ju springa desto mer. Vilket i sin tur leder till ganska mycket skrittarbete...   Vilket kanske inte är så tokigt ändå. Skritten är den gångart som jag tycker är tråkigast att rida i, i alla fall på banan. Ute i naturen är skritten mysig och jag älskar att sitta och filosofera på hästryggen och bara va.

Jag tycker att tömkörning är ett superbra kompliment till ridningen. Det är viktigt att se sin häst från marken och kolla hur den rör sig. Man kan hitta många saker som man kanske inte känner av när man rider. Ofta ser man på hästen hur pass mycket mer driv hästen behöver för att gå i en ordentlig form. Man kan inte få nog utav frammåtbjudning när man rider.Destå mer frammåtbjudning, detso mer bakben, vilket är mycket önskvärt för en hållbar häst.

Sen kan man även se hur pass stark hästen är. Kan den gå i kort skritt och fortfarande behålla en stadig bärig form? Om den inte kan det så är hästen inte redo att ha dig som ryttare ovanpå och utföra de krav du eventuellt har. Hästen är altså för svag och behöver stärkas. 

Jag tömkör mest på fyrkantspåret, för att sedan gå in och göra några volter vid behov. Sen kan man även lära sin häst skänkelvikning/öppna/sluta via tömkörning.

Longering då? Longering är absolut ett okej arbetssätt, som man även där kan kika på sin häst från marken. Det man bör tänka på dock när man longerar är att inte hålla på för länge, och att byta varv ofta. Att gå på volt är jobbigt för hästen och även här; desto starkare häst, desto mindre sliter det på hästen att gå påvolt. Är den inte stadig i alla gångarter kan det tyvärr slita mer än vad det gör nytta. Om hästen tex. går stadigt på volt i skritt och trav vid longering, så ska man hålla sig till de. Sen kan man välja att istället låta den galoppera löst i ridhuset/ridbanan för att den ska få gå på större yta och inte behöva vara på en liten volt i galoppen. När hästen är stadig på fyrkanspåret, är ni närmre en stadig galopp på volt i longering.

Alla hästar kan pass, passage galoppombyte i varje. De gör allt detta när de busar i hagen. Det vi gör när vi rider, är att sitta ivägen. Men desto starkare häst, desto närmare pass/passage/galoppombyten blir vi.

Totto 2011: