Negativa effekter av järnskor

Sätter man en sko under hoven så motverkar man hovmekanismen på flera sätt; dels kan inte trakterna vidga sig när hoven belastas eftersom hovväggen är fastspikad i en sko, och dels lyfts strålen upp från marken och den blodpumpande funktionen försämras avsevärt när strålen har sämre kontakt med marken. När vi spikar på järnskor så hindrar vi därför många av hovens naturliga funktioner, så som stötdämpning och blodcirkulation, men också förmågan att bära upp hästens vikt så som det är tänkt.

Järnskon fördelar större delen av hästens vikt från sulan till hovväggen och lamellerna, som inte är byggda för att tåla det höga tryck som uppstår. Till följd av detta separeras lamellerna, vilket är tätt sammansatta tunna hornskivor, och hovväggen flyter ut. Sömmen penetrerar dessutom hovväggen och banar väg för olika smittämnen. Spänningarna i den hårt belastade hovväggen kan också lätt ge upphov till sprickor i hornet, vilket många skodda hästar har.

Ofta skor vi dessutom hästen vid tidig ålder, långt innan hovbenet har växt färdigt och hoven har utvecklas fullt ut, vilket sker vid 5-6 års ålder. En frisk hov har god tillväxt, starkt horn och en välutvecklad stråle. Eftersom de näringsämnen som bygger upp hoven transporteras dit med hjälp av blodet så är blodcirkulationen avgörande för hovens hälsa. Barfotagång, verkning och rörelse stimulerar hovens tillväxt och läkning av skador, medan hovbeslag, dålig hovvård och inaktivitet motverkar tillväxt och läkning. Höga trakter, trånga hovar, hovsprickor, tunna sulor och dålig hovkvalité är alla symptom på dålig hovvård, men det är så pass vanligt att vi ser det som fullt normalt.

Bild lånad från google.se